Omhoppning fick avgöra kampen om silvret mellan Sverige och USA sedan lagen slutat lika, 20 fel, efter de två ordinarie hoppningarna.

Sverige hoppade felfritt i omhoppningen genom Peter Eriksson,

Peder Fredricson och Malin Baryard. Men USA:s hoppare var snabbare och klarade silvret. Åt tyskarnas slutseger fanns inget att göra.

Då hade klockan med god marginal passerat midnatt, lokal tid. För första gången på 76 år stod Sverige på en olympisk prispall i den här grenen.

Rolf-Göran lade grunden

Ritterna som fick fart på den svenska medaljdrömmen var Rolf-Göran Bengtssons två rundor helt utan nedslag.

När trycket var som hårdats var Rolf-Görans nerver som starkast. Sverige låg på delad fjärdeplats inför den sena kvällens andrarunda på banan i Makopoulo och medaljdrömmen var i allra högsta grad levande.

Det började dock alldeles galet när Peter Eriksson fick uppleva hur hans Cardento vägrade hoppa på ett hinder.

– Det händer aldrig i vanliga fall, sade Peter besviken.

Det kostade både fel och sekunder och dessutom rasade ett hinder till lite senare som ett slags följdfel.

– Första rundan däremot var näst intill exemplarisk, på ett undantag, tyckte Peter.

Undantaget var femte hindret, där Peter och Cardento rev.

– Vi ändrade där från sex till sju galoppsprång i andra rundan och då gick det bra.

Cardentos vägran trodde Peter berodde på att han låg några decimeter för nära på hindret. En liten miss med stora konsekvenser.

Peder och Magic utan nerver

Peder Fredericson på Magic Bengtsson, som red så bra i det individuella kvalet härom dagen, gjorde en fullt godkänd första runda och en bra andrasväng.

– Jag red likadant både gångerna men Magic Bengtsson fungerade bättre i andra försöket, konstaterade han.

Fredericsons nerver verkade helt opåverkade av att Sverige fanns med i medaljkampen. Han red faktiskt bättre och bättre ju ovissare tätstriden var.

Kvällens omgången reds i strålkastarljus, till skillnad från morgonrundans soldränkta augustihetta.

– Det blev fler konstiga fel när elljuset slogs på, tyckte Peter Eriksson.

I sitt livs form

Malin Baryard var överlycklig över sin Butterfly Flip, men lyckades inte rida utan rivning.

Hinder nummer åtta, en liten grekisk småstad med bommar kors och tvärs, förbryllade Flippan. Där rev hon i båda omgångarna.

– Först trodde jag hindret var lite för stort och att det var orsaken till att hon rev, men nu tror jag att det berodde på det där krysset av bommar inne i hindret. Det förbryllade henne, sade Malin efteråt.

Annars var allt perfekt.

– Butterfly Flip är i sitt livs form. Vi har siktat på OS hela säsongen och tagit det lugnt med andra stortävlingar.

Även avgörandet i den spännande omhoppningen låg i Rolf-Göran Bengtssons händer.

Han var den som red sist men hade ett hopplöst läge och valde att inte riskerar hästen inför den individuella finalen. Därför kom han aldrig ut på banan.

De amerikanska ryttarna hade varit för snabba. Det kunde inte ens Bengtsson rå på.