När Therese Alshammar nu slutar med simningen avslutas också en av de mest framgångsrika och längsta karriärerna i svensk idrottshistoria.
I morgon gör hon sitt sista lopp i karriären när hon simmar 50 meter frisim i SM i Eriksdalsbadet, och på lördagen hyllades hon av publiken på plats, som reste sig upp och applåderade 39-åringen.
– Jag minns mitt första SM och mitt första SM-guld 1991. Men det jag minns mest är alla fantastiska möten som berikat min karriär, sade Alshammar.
Sven von Holst, tidigare förbundskapten och ordförande i simförbundet, fortsatte med att räkna upp en del av de medaljer som Alshammar skrapat ihop genom åren.
– Du har varit en banbrytare. Du har varit en förebild för många, prövat dina vingar i många olika länder, sade han.
Skratt och tårar
Alshammar torkade bort tårar och log stort under hela avtackningen, där också hennes mamma Britt-Marie Smedh fick tala.
– Hon är ödmjuk och lever i nuet. Och väldigt envis, sade hon om anledningen till att hennes dotter blivit så framgångsrik.
Alshammar fick avsluta med att ge ett råd till alla unga simmare på plats:
– Att man ska gå sin egen väg, och se varje möte som en möjlighet att lära sig något nytt.
Efter ceremonin var Alshammar fortfarande väldigt rörd.
När TT bad henne att beskriva känslorna lite mer kommer tårarna igen.
– Helst inte.
Hon skrattade mellan tårarna.
– Det är såklart en blandning. Man har ju varit i en arena så länge så det är lite sorg att gå ifrån. Samtidigt är det rörande att så många människor har brytt sig... Jag måste samla mig lite.
– Det har gjort så mycket för mig. Det är en fantastisk tillvaro och en sån lyx att få leva med idrott på heltid.
Nu väntar vila
Alshammar är uppväxt i en simfamilj och beskriver det stödet hon känt hemifrån.
– Jag fick höra tidigt att simningen verkligen var något jag kunde satsa på om jag ville, att studera och göra andra saker kan jag göra senare i livet.
Kan du plocka ut något som du är extra stolt över i din karriär?
– Jag har väldigt svårt att säga en sak bara. Men jag kan säga att det var väldigt lätt i början när man var 20, det gick lätt både med det fysiska och det mentala. Att göra om det när man var i 30-årsåldern var väldigt, väldigt betydelsefullt och roligt. Fast det tog mycket mer tid. Men mycket mer medvetet och givande.
Vad som händer efter simningen vet hon inte än.
– Först och främst lite lugn och ro. Och sen dra några smarta slutsatser av allt det här.