Kjell kom från Motala med ett brinnande idrottsintresse, själv länge duktig fotbollsspelare.
Han började på TV-sporten (numera SVT Sport) 1970, som 21-årig praktikant från Journalistikhögskolan. Sport-tv var då i sin linda och knappast kunde väl Kjell eller någon annan ana att han nästan 50 år senare skulle anses som en av dem som bidragit mest till sport-tv:s utveckling i Sverige.
Kjell jobbade i många år som reporter, programledare och kommentator. Han sågs i Sportnytt, Sportspegeln, var första programledare för Lilla Sportspegeln, rapporterade om de största stjärnorna, bevakade stora mästerskap på plats och kommenterade klassiker som Thomas Wassbergs hundradelsstrid med Juha Mieto i Lake Placid 1980.
Kjell fick sin tidiga journalistiska skolning i en miljö med tv-ikoner som Sven ”Plex” Petersson och Göran Zachrisson. Trion förenades i sin passion för det svenska språket och reportageberättandet och flera gånger varje år sågs de på en restaurang för att diskutera olika uttryck och språkets betydelse.
”Bäst av oss alla var Kjell”, sa Göran Zachrisson bara något år innan han själv gick bort.
Efter många år i tv-rutan blev Kjell redaktionssekreterare (en redaktörsroll) och när sportchefen Lennart Sveder hastigt gick bort i mitten på 80-talet tog Kjell, tillsammans med S-O Malmros, över ledningen av sportredaktionen. Malmros som administrativ sportchef, Kjell med fokus på programutbudet.
Kjell kom sen att verka som redaktionschef och evenemangschef vid sidan av sex olika sportchefer. Han hade möjligheter att själv bli sportchef men brann för sportjournalistiken och sändningar och avstod gärna långa möten, förhandlingar och administration. Det här är ett citat från en artikel med Kjell från 1986:
”Jag är absolut ingen karriärist. Tvärtom egentligen. Helst vill jag åka ut på landet på fredagseftermiddagarna utan en tung ryggsäck med ansvar och problem och att sen behöva stå till svars för kvällstidningarna under nätterna.”
Som chef ville Kjell vara en ledare och coach. Han hade alltid redaktionens respekt genom sitt stora, mångåriga yrkeskunnande och sitt omtänksamma sätt. Hade en medarbetare problem fanns Kjell där med lugn och trygghet.
Men han hade också en klar förväntansbild kring utbudet och var han inte nöjd var han tydlig med sin åsikt.
På morgonmöten kunde han, på ett karaktäristiskt sätt, dra händerna genom håret och sen påbörja utvärderingen av gårdagen. Man lyssnade alltid.
Under mästerskap kom feedback ofta via mejl, utan rubrik i ämnesraden och alltid med text skriven i fet stil. Vad mejlet skulle handla om visste man inte men man visste att Kjell förmodligen hade rätt i sin åsikt.
Kjell var en person med stor integritet och han försvarade både redaktionen och medarbetarna till det yttersta. Gamla brev som Kjell skickat till kvällstidningarna i medarbetarnas försvar vittnar om en person slog vakt om SVT Sport.
Han gav också många ett stort förtroende. Jag fick chans att, som första kvinna i världen, kommentera landslagshockey för herrar i nationell tv. Och Jane Björck berättar att det var tack vare Kjell som hon, som första kvinna, vågade ta plats som programledare i en svensk fotbollsstudio under VM 1990.
När han började på 70-talet sände SVT runt 400 timmar sport per år. När han slutade sände vi nästan fyra gånger mer och Kjell hade en stor del i den utvecklingen. Inte minst bidrog Kjell i arbetet med nya format och han gick i bräschen för nya samarbeten som säkrade direktsänd sport.
Kjell uppmuntrade oss också att gå på bio för att hämta berättarinspiration. Till våra featuremöten (reportagemöten) kom han ofta med en liten papperslapp i handen med några idéer nedskrivna i rubrikform. Där fanns berättelser vi borde berätta, ofta inför något vi skulle sända eller en idé om trav.
Förutom att vara redaktions- och evenemangschef var han under många år projektledare för SVT:s OS-sändningar. Under OS blomstrade Kjell särskilt som teamleader på plats för sportens stora styrka. Från sitt mini-kontor i OS-landskapet styrde han redaktionen med en särskild förmåga att kunna förutse vad som skulle hända och således alltid ha rätt team på rätt plats.
Kjell Andersson var aldrig rubrikernas man och inte den som tog mest plats externt. Det finns bilder på honom från programledar- och reporteråren men inte mycket mer. Kjell lät alltid andra stå i första ledet, oavsett om det var tv-profiler eller chefer.
Han jobbade hela sitt yrkesliv på SVT Sport och gick i pension som 67-åring 2016.
46 år jobbade Kjell på SVT Sport och vi som såg hans värv från insidan vet att Kjell Andersson är en av dem som betytt allra mest för vår redaktion och för svensk sport-tv genom tiderna.
Vi är många som har Kjell att tacka för mycket och vi på SVT Sport sörjer en älskad kollega.
SE MER: SVT Sport minns Kjell Andersson