Utvecklingen inom den klassiska längdskidåkning har de senaste åren tagit en riktning som delar skidentusiasterna i två läger. Om föret tillåter är det alltfler åkare som väljer att åka utan fästvalla och stakar sig igenom loppen, även på banor som man tidigare ansett vara för kuperade. En del menar att detta på sikt kommer leda till att den klassiska stilen i skidåkningen kommer att försvinna, andra välkommnar utvecklingen. I världscupens sprintlopp har denna utveckling varit särskilt tydlig, och det är just sprintåkarna i det svenska landslaget som tagit till sig att de har en del att förbättra när det gäller stakning.

– Jag tror aldrig att Sverige har vunnit en staksprint och det är väl inte för att vi har sämre förutsättningar, utan det är väl för att vi inte har fokuserat på det på samma sätt, säger Teodor Peterson.

Stakning uppför

Det handlar framför allt om tekniken. Ska du orkar staka dig igenom kvartsfinal, semifinal och final i en sprint måste du dels ha uthålligheten, men också ha en energisnål teknik så att du även orkar trycka till när upploppet kommer.

– Det är klart vi har sneglat mot Norge och mot Ryssland. Vad gör de i ett sprintlopp? Hur åker de uppför? Det är ju det som egentligen är grunden: hur spar man kraften i de här små armarna tills man kommer in i spurten, säger Emil Jönsson.

Inför den här säsongen har stakning integrerats mer i träningen.

Se reportaget ovan.