David och Goliat-förhållandet mellan en stor och liten tidning blir komplext när det gäller att skildra högerextremism i medierna.
Bandet Ultima Thule exploderade i popularitet samtidigt som en våg av främlingsfientlighet i Sverige på 90-talet. De sponsrades bland annat av den öppet rasistiska organisationen BSS (Bevara Sverige Svenskt) och ett av deras fans var Jimmie Åkesson.
Anton Gustavsson, chefredaktör på magasinet Novell, var medveten om att ett reportage om Ultima Thule skulle bli känsligt och tycker att DN inte lyckats komplicera ämnet.
– Det är därför jag tycker att deras text faller lite platt. Gustavsson menar att DN ändå använt sig av reportaget i Novell som inspiration utan att ge kredd. Vinkeln, hela problemformuleringen och skildringen är lik, säger han och klargör att det främst handlar om en övergripande snålhet från de stora tidningarna.
– Det är inte första gången det här händer oss, och det pekar på en ganska bekymmersam tendens när stora medier plockar russinen ur kakan, jobb som små tidningar lägger mycket kraft och tid på.
Novells reportage är långt och detaljerat, och saknar raka frågor. DN:s intervju är rappare men mer sparsam på bakgrund.
DN:s reporter Andreas Nordström säger att han ville skriva en mer konfronterande och ifrågasättande text än Novell.
– Att Ultima Thules musik gjorde många människor rädda är ju en stor grej med det bandet. De är en del av en främlingsfientlig kultur som växte fram på 90-talet. Bandet säger själva att deras jobb är slutfört nu när Sverigedemokraterna sitter i riksdagen.
Varför får inte Jan Thörnblom något mothugg när han säger ”Jag tror att människan i grunden är främlingsfientlig – eller nä det var starkt sagt, men vi vill vara med dem som liknar oss”?
– Han gav sig själv mothugg. Han drabbades av något slags insikt där. Att prata med Ultima Thule är svårt eftersom de är väldigt medvetna. Den här typen av reportage gjordes för 20 år sedan med mycket kraft och energi. De är på sin vakt, och jag misstänker att han var uppriktig i det där svaret men att han korrigerade sig själv. Ultima Thule har gjort det till sin affärsidé att inte ta ställning, säger Nordström och syftar på frågan om de är rasister.
– Det låser sig gärna när man försöker sätta dit dem, fortsätter han. Att skildra dem rakt journalistiskt ger fler pusselbitar i fenomenet.
Novells Anton Gustavsson ser flera likheter med Nordströms intervju och Novells reportage, och håller med om att de ställde några kritiska frågor men missade det stora sammanhanget. Utöver historien om Ultima Thule, var reportaget i Novell också en berättelse om Sverige, och hur vissa idéer från 90-talet nu kommit in i Sveriges riksdag.
Andreas Nordström å sin sida menar att tonen på texterna skiljer sig markant.
- Jag tycker att alla borde läsa båda texterna. Det är synd om diskussionen om Ultima Thule ska dö för att man gräver ned sig i detaljer. Det är popkulturell journalistik med en högre innebörd.