Wasp network är en intrikat spionthriller som utspelar sig i en relativt ny filmmiljö: de exilkubanska grupperingarna i Florida under 90-talet. Men det är inte bara spelplanen som är sällan besökt, den franske auteuren Olivier Assayas har skapat ett för genren ovanligt realistiskt drama. Här finns inga agenter med superhjältekvaliteter eller coola tekniska gizmos, istället ser vi den vanliga människan bakom uppdraget; vilket bara det gör verket snäppet mer egenartat än merparten.
Den karismatiske bredryggen Edgar Ramirez (American crime story) gör den kubanske civile piloten Rene Gonzales, en till synes enkel man som en dag lämnar hemlandet och styr sitt plan mot Miami. Så stark är hans övertygelse om Castroregimens ruttenhet att han till och med lämnar sin älskade lilla kärnfamilj bakom sig.
Men han är på intet sätt ensam i berättelsens fokus. Den första timmen går till största del åt till försöka sitta still i den cineastiska båten när alla nya spelare dimper ner. De många tidshoppen gör inte balansakten lättare.
Wasp network bjuder nämligen på ett oerhört intrikat politiskt och kriminellt spel med en myriad av spelare: FBI, Vita huset, Fidel Castro samt exilföreningar som Bröderna, Concilio Cubano, Moviemento och CANF – den sistnämnda en organisation som hjälper kubaner som flyr från kommunismen men samtidigt – om man ska tro filmen – finansierar terrorism med knarkhandel.
Samt då titelns nätverk av kubanska agenter som låtsas fly regimen för att infiltrera CANF och andra anti-Castro-grupper.
Hur välvilligt man än ser på Wasp network måste ändå konstateras att filmen rör sig lite för ambivalent mellan flertalet storheter för att övertyga fullt ut. Hinner inte riktigt bottna i någon av dem.
I ena stunden verkar en latinsk le Carré breda ut sig, i andra drar Wasp network åt Scarface-hållet (dock i mycket mild tappning) men slutändan anar man att det främst inte handlar om de olika spelarna utan om konsekvenserna för deras nära och kära. I alla fall är det dit Assayas manus slutligen rör sig, till Renes barn och hans fru Olga, den senare kraftfullt framspelad av Penélope Cruz som gör dramats enda riktigt utvecklade kvinnoroll, bland dröser av skumögda män.
Olivier Assayas skulle dock inte kunna få till en ljummen film om han ens försökte.
Han rör sig vigt mellan genrer, teman och världsdelar – det senaste besöket i Latinamerika gav spännande serien Carlos (Ramirez i huvudroll även där). Han är proppfull av filmhistoria (men så är han också son till Nya vågen-regissören Jacques Rémy), låter gärna sina egna skapelser kommentera mediet (som i Irma Vep) eller egna erfarenheter smälta samman med historiska ögonblick (Efter revolutionen) medan han i titlar som Sommarminnen och Moln över Sils Maria skapar karaktärsdrivna dramer specialstöpta för Juliette Binoche.
Men Wasp network... nä, i eftertankens kranka blekhet är den inte helt övertygande men ändå onekligen intressant, snygg och klart engagerande medan det pågår.
Premiär på Netflix 19 juni.