Kan man blanda ansjovis och gåslever? Det är en stridsfråga av högsta dignitet i ”Foodies – the culinary jetset”, en svensk dokumentär om en handfull privatpersoner med ett allt uppslukande intresse: mat.
Det finns gourmander och gourmeter. Och så finns det foodies, halvprofessionella konnässörer, som föredrar mobilkameran framför en älskad partner som sällskap för en löjligt dyr gastronomisk upplevelse.
Deras kompetens ifrågasätts av de superkockar och matkreatörer som kommer till tals i filmen. Men deras informella makt är stor och i vissa läger fruktad. Stjärnkockarnas och matoraklens förhållande till foodies varierar mellan svassande uppmärksamhet och ogrumlat förakt.
”Foodies” följer tre unga och två äldre matgeeks från olika länder. De ägnar en (o)försvarligt stor del av sina liv åt att flyga runt planeten för att äta på så många förstaklassrestauranger som möjligt – och sedan matblogga om det. En av personerna lyckas korsbefrukta Guide Michelin med Guinness rekordbok, när han under ett år besöker världens alla trestjärniga restauranger – 109 stycken.
Det vi får veta om huvudersonerna är knapphändigt lite; en brittisk f d oljebolagsdirektör, en litauisk f d modell, en ung thailändsk arvtagare till guldgruvor… Det de har gemensamt är att de är ekonomiskt oberoende. Så snuskigt rika, helt enkelt, att de kan lägga all tid på sin hobby – en gör det i eget jet. Självklart och utan några besvärande moraliska konflikter, kan de flyga ett varv runt planeten för att äta på en ny hajpad ekologisk (!) restaurant.
Den kanske mest överraskande aspekten av ”Foodies” är dessa matbloggares förhållande till kanon. Deras bibel är restaurangguiden Guide Michelin. I stället för att välta de gamla mathierarkierna över ända och staka ut nya kulinariska vägar, så styrs deras resor och restaurangval av Michelins lilla röda. Filmens foodies säger att de vill lära andra om bra och dålig mat, men det blir efter hand uppenbart att det handlar om prestige, positionering och personlig profilering.
Är ”Foodies” avancerad matporr på hög nivå? Nja, trots att maten spelar den egentliga huvudrollen i filmen är den inte en attack på snålvattnet. Interiörerna från de olika haute cuisines världen över som teamet fått tillträde till är mer som att se elitidrottare träna.
Imponerande, men knappast sensuellt.
Men det är alltid intressant med människor som är besatta av något. ”Foodies” är ingen nagelbitare som D A Pennebakers ”Kings of Pastry” om Bocuse d’Or. Snarare kännetecknas dokumentären, regisserad av Henrik Stockare, Thomas Jackson och Charlotte Landelius, av en svalt distanserad finsmakarattityd till ämnet. Även fotot är stramt och precist, som en av de vetenskapligt utarbetade maträtter som vi får se.
Med tanke på att filmen tagit två år att spela in och fört teamet till fyra världsdelar hade jag kanske önskat mig mer av fördjupning, både kring dramats fem huvudpersoner och en och annan mer filosofisk fråga kring förhållandet till mat. Men jag antar att detta är ”as deep as it gets” – och att ett och annat villkorats för filmandet, både från restauratörernas och foodiesarnas sida.
Då ”Foodies” är gjord av personer knutna till SvT Kultur har filmen recenserats av den frilansande filmkritikern Jannike Åhlund.