En farsa som lämnat samhället och uppfostrar sin stora klunga med ungar ute i skogen, lär dem jaga sin egen mat och firar vänsterradikale professorn Noam Chomskys födelsedag istället för julafton?

På pappret låter det som fruktansvärd ekoporr riktad till hipsters i storstäder som drömmer om någonting ”äkta”  medan de groomar sina skogshuggarskägg. Å andra sidan har pappa Ben Cash (Viggo Mortensen) en del mindre hippie-kompatibla rättesnören: varför ska man inte svära framför sina barn? Varför ljuga för dem om livets grymheter när det gör dem oförberedda? Och varför borde de inte utbildas i närstrid med kniv från tidig ålder? Hmm, well...

Ben drabbas av beskedet att hans fru Leslie tagit livet av sig efter en lång kamp med depression. Hon var buddhist och ville kremeras, men på något sätt lyckas hennes föräldrar avskriva testamentet och styr upp en kristen ceremoni dit varken hennes barn eller man är bjudna.

Svärfar hotar att ringa polisen om de dyker upp men Ben tar med sig ungarna och bestämmer sig för att krascha begravningen. Vägen dit är underhållande och frustrerande. Barnen får inte äta på en diner för att cola är ”giftvatten” och den äldste tonårssonen (som identifierar sig som maoist) har lite svårt att ragga med sina musikreferenser:

– Vad lyssnar du på för musik?

– Mest Bach...    

Visst, ”Captain Fantastic” (som fått den övertydliga undertiteln ”en annorlunda pappa”)  blir stundtals outhärdlig skogsmulle-propaganda när hela naturfamiljen börjar jamma framför lägerelden. Men regissören Matt Ross – som även skrivit manus – lyckas navigera undan från de djupaste och mest exotiska kaninhålen (där Sean Penn försvann ned i sin martyrskildring ”Into the wild” för snart tio år sen). Han visar den bisarrt tvetydiga politiska ställningstagandet bakom Bens sätt att konservativt hemskola sina barn (högerkonservativt) men i princip på en vänsterintellektuell högskolenivå innan de kommit i puberteten.

Ross fokus ligger på de absurda kulturkrockarna när ett gäng barn uppvuxna i vildmarken måste konfronteras med det urbaniserade och religiösa Amerika. Ben har förmodligen gett sina barn starkare ideal än den normala världen kan. Samtidigt duckar inte Ross för hyckleriet som Ben byggt sin anti-etablissemangs-filosofi på. Han lär inte sina barn om verkligheten om han aldrig låter dem utforska den riktiga världen.

Och som en av sönerna säger i en nyckelscen: ”Pappa är farlig, det var han som gjorde henne galen”.