”Bli en pappa innan det är för sent, eller sup ihjäl dig och låt oss hälsa på dig i din grav”.
17-åriga Felicia skriver sms till sin farsa som supit och slagit hennes mamma under uppväxten. Ändå vill hon ge honom en sista chans.
Och dokumentära ”My life my lesson” blir bara mörkare. Regissören Åsa Ekman och manusförfattarna Anders Teigen och Oscar Hedin (som tidigare jobbat på ”Uppdrag Granskning” och ”Kalla Fakta”) fokuserar på konsekvenserna för anhöriga till en våldsam missbrukare.
Medan det tvååriga filmandet fortskrider dyker Felicias pappa upp utanför dörren och gapar om att mörda Felicias mamma.
Det blir med andra ord väldigt närgånget, ibland på gränsen till vad som är anständigt. Felicias komplex över sina ögonbryn gör att hon inte kan gå till skolan. En känslig detalj som kanske inte hade behövt återges?
Det tummas inte på ultrarealismen ens när Felicia blir utskriven från behandlingshemmet för att hon fyllt 18, och kommer ut med färska skärsår på armarna. Det säger kanske något om vilket dåligt gehör Felicia får från psykvården, men utan vidare förklaring bli det svårt att förstå exakt vad problemet är.
Olikt andra dokumentära skildringar av missbruk (som exempelvis ”Mods”-trilogin, ”Jag vill inte leva detta livet”) syns eller hörs aldrig filmarna själva. Ett grepp som gör att publiken blir flugan på väggen i en sluten värld där det berusade våldet hela tiden hänger i luften. Säkert en sann representation av hur hopplöst det känns för familjen, men ”My life my lesson” skulle nog ändå mått bättre av någon som stundtals guidade berättelsen.
Felicias pappa är visserligen nästan inte med, utöver i telefonsamtal som verkar väldigt jobbiga att besvara.
Han dyker till slut upp i tingsrätten till sin egen rättegång och försöker återförenas med sin dotter. Det är vidrigt att se, men ger också en unik inblick i hur det är att (försöka) leva med en förälder som helt tappat greppet.
Förhoppningsvis kan ”My life my lesson” fungera bra i utbildningssyfte, och med tanke på att ett av tio barn drabbas av våld i hemmet: verka som terapi för andra i samma situation.