Att undersöka maskulinitet är alltid intressant. Varför vissa saker anses manliga och andra omanliga. Som att besegra stora nötkreatur till exempel, kanske till och med döda dem. I Spanien har man tjurfäktning, i de södra amerikanska staterna kallas folksporten rodeo. I nordöstra Brasilien heter det ”vaquejada” och går ut på att två män till häst ska få ned en tjur genom att dra den i svansen.
”Neon bull” följer cowboyen Iremar som dagtid ägnar sig åt att forsla tjurar med sitt lilla crew medan han kvällstid syr extravaganta kläder åt Galega som dansar sensuellt för män efter rodeon är över.
Detta skulle såklart kunna vara intressant på flera sätt. Från ett kulturantropologiskt perspektiv om inte annat, med tanke på könsroller, vaquejadatraditionen och kontrasten mellan det rurala cowboylivet och drömmarna som uttrycks genom performancekläderna. Speciellt eftersom dessa miljöer och människor är sådana vi inte får se på film särskilt ofta. Och filmens långsamma berättande med förkärlek till långa scener med stillastående kamera gör också att känslan blir dokumentär. Och dessutom finns säkert en hel del att säga om mannens längtan efter att brotta ned stora rädda och arga djur inför en stor grupp människor.
Men jag kan inte hjälpa att känna mig lite snuvad på konfekten. En så lovande set-up med ett så platt innehåll. Men kanske är det inte regissören Gabriel Mascaros fel utan snarare min egen spontana vilja att exotisera? Tänka att eftersom man porträtterar en subkultur med traditionella maskulina attribut så ska det analyseras och problematiseras? När regissören själv kanske inte alls finner miljön särskilt exotiskt och därför istället fokuserar på deras dagliga, ganska händelselösa liv. Faktum är att det knappt är med några vaquejada-scener alls och inte särskilt mycket ”sensuell dans” heller. Det måste vara ett medvetet val såklart, att minimera actionscenerna och istället fokusera på det mondäna.
Men vad landar det hela då i? Tja, en lång grafisk sexscen. Och en väg dit som kantas av fysiskt jobb, långtråkiga dagar ute på fälten, kvällar vid symaskinen och inte så mycket mer. Och kanske är det själva poängen, som sagt, att det maskulina cowboylivet som kan tyckas hårt och exotiskt egentligen är ganska trist.