Leonard Cohen och hans musikaliska gärning har satt djupa avtryck bland svenska artister. 2009 släpptes samlingsalbumet ”Cohen– the Scandinavian Report” där artister som Eva Dahlgren, Olle Ljungström, Sophie Zelmani och Mikael Wiehe delade med sig av sina tolkningar.  

Mikael Wiehe tyngs av beskedet om att Cohen gått vidare.

– Jag var visserligen förberedd på att Cohen var döende, men inom loppet av ungefär två dygn har vi drabbats av så många dåliga nyheter: Först blir Donald Trump president, och nu är Leonard Cohen död. Världen har blivit sämre, säger han till Kulturnyheterna.

Wiehe har följt Cohen under hela hans karriär, och mötte slutligen sångaren för några år sedan, en sen natt på ett hotell i Spanien. Wiehe minns Cohen som en ”oerhört civiliserad gentleman”.

– Jag är så imponerade av att han under ett så långt liv kunde vidmakthålla sin tro på människan och känslan. Cohen har aldrig gjort sig mystisk, aldrig varit en diva, aldrig fjärmat sig från publiken.

– På de sista albumen, som ”Old ideas” och ”Popular problems”, nådde han sin absoluta fulländning, med melodier och texter som perfekta japanska penselstreck.

Musiken en tröst i sorgen

Eva Dahlgren, som tolkade Cohen-klassikern ”Bird on a wire” på samma album, är i sorg efter beskedet, men hittar en tröst i ett unikt konstärligt arv.

– Han har funnits i mitt musikaliska hjärta hela mitt vuxna liv. Jag började lyssna på honom när jag var 20, och blev genast förälskad. Först i rösten, låtarna, texterna – och sedan i honom själv: i den fantastiska utstrålning han hade som artist och människa, säger Eva Dahlgren.

Vad är det som gör Leonard Cohen så stor?

– Det är helheten. Ord som bara finns där, som aldrig går att skilja från melodierna, tillsammans med röst och uttrycket. Det är då musik är som bäst, när den bildar helheten som så få har. I sorgen är det vad som blir kvar: Att musiken kommer leva för evigt är underbart.

Även sångerskan Frida Öhrn var med och tolkade Cohens gärning, på Cookies 'N' Beans version av ”First We Take Manhattan”:  

– Han var en person som var sökande, ville hitta svar och som grävde djupt i sig själv. Det hörs i musiken, säger Frida Öhrn och minns sitt första möte med Cohens musik. 

– Det var i femte klass, jag var hemma hos en kompis vars mamma älskade Leonard Cohen. Så hörde jag den här mörka rösten spelas i bakgrunden: Jag hade aldrig hört något liknande. 

”Åldrats med sitt uttryck”

Samma år som ”Cohen – the Scandinavian Report” släpptes gav sångerskan Ebba Forsberg ut albumet ”Ta min vals – Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen”, där Mikael Wiehe översatt några av Cohens mest älskade låtar. Precis som många andra vaknade hon på fredagsmorgonen till beskedet om hans bortgång.  

– Det är en chock. Man tror ju att man är förberedd på livet och döden men så är det sällan, säger Ebba Forsberg.

– Han var en mästare. Det går knappt att beskriva. Jag har bara känt en sådan enorm ära att jag har fått kommunicera det här. Det har betytt jättemycket för mig att få sjunga hans låtar, säger Ebba Forsberg.

Leonard Cohens musik har betytt mycket för henne som låtskrivare, berättar hon för Kulturnyheterna.  

– Han har haft förmågan att åldras med sitt uttryck, med intresset att fördjupa sin relation till livet. Det har gjort honom oerhört stor, han har kunnat förmedla det med den begåvning och den enorma finkänslighet som han har i sitt låtskrivande.

Förkrossande sorg

Leonard Cohen har med sitt poetiska låtskrivande fått ett stort erkännande för såväl sina musikaliska som litteratära kvalitéer. Författaren David Lagercrantz ser ojämförlig konstnärlig persona gå ur tiden:

– Jag är helt förkrossad. Leonard Cohen är den störste, mest sensitive poeten jag mött. De var inte bara hans musik, jag var den som genast efter Dylans Nobelpris sade ”Cohen”. Han har en helt annan precision: Varje rad är minutiöst uttänkt, rytmiskt exakt, magisk, säger han till Kulturnyheterna.

David Lagercrantz ser beskedet som det slutgiltiga beviset på 2016 som ett mörkrets år.

– Det är ett svart år, jag är märkt av Trumps valseger. I dag på morgonen fick jag den här svarta känslan: enfalden, dumheten, den totala bristen på poesi och insikt håller på att ta över. Så försvinner den som ser livets nyanser större än någon. Den enda rockmusikern som hade en egen kraft som poet.