SVT:s granskning visar att bara en bråkdel av alla som skadas inom vården rapporteras in, trots att det krävs både i lagen Lex Maria där vården ska rapportera in allvarliga skador, och i patientregistret.
Den dåliga inrapporteringen gör det omöjligt för myndigheterna att se hur de olika sjukhusen sköter sig.
Svårt med myndighetskoll
Joakim Ramsberg är vetenskapligt ansvarig på myndigheten Vårdanalys, och han säger att till och med de själva, som är en myndighet, har svårt att få ut viktiga uppgifter om patientsäkerhet från sjukhusen:
– Vi har svårt att följa patienter inom psykiatrin, primärvården och patienter med kroniska sjukdomar på individnivå. Det gör det svårt att följa upp hur det går.
Lars-Erik Holm är generaldirektör på Socialstyrelsen och de ska nu ge sig ut i landstingen för att informera om kraven på att anmäla felen:
– Det är jättebeklagligt, det är en offentlig verksamhet, så man får liksom inte mörka. Dessutom är det en viktig kompetensutveckling och grunden i allt säkerhetsarbete. Patientregistret är ett skallkrav, det är ett lagstadgat krav så det finns inga undantag där.
En av tre skadad på sämsta sjukhuset
Även om det inte finns exakta siffror, så finns det en stor forskningsstudie på nästan 30.000 slumpvis utvalda journaler som SKL och landstingen gjort. Den visar att det faktiskt är stora skillnader mellan sjukhusen. Det bästa sjukhuset 2013 hade bara 2,5 procent skadade patienter medan det sämsta hade 33 procent.
SKL vill inte offentliggöra för patienterna vilka sjukhus som är bra eller dåliga på det här. Men de tycker att det är viktiga siffror för sjukhusen.
Eva Estling är projektledare för patientsäkerhetsarbetet på SKL, och hon menar att studien fortfarande är för osäker för att man ska kunna redovisa sjukhusens resultat för sig.
Vill inte gå ut med siffrorna
– Det är klart att de kan lita på siffrorna, men vi vill inte gå ut med dem än. Men vi går ju ut med dem på nationell nivå. Vi ser att vi upptäcker skadorna tidigare idag.
Men om det går åt rätt håll, varför inte?
– För att det är lite för tidigt, vi känner att vi måste ha mer på fötterna.
Joakim Ramsberg tycker att det här är ett viktigt område att förbättra:
– Som patient har man rätt att få veta, för att bli mer aktiv och välja. Och sjukvården behöver den här informationen – det är svårt om de inte vet själva hur bra det går, eller hur bra det hade kunnat gå.