– Det är bevissvårigheter både när det gäller om det rent straffrättsligt är ett brott och bevisning i form av om det finns misstänkta, offer och vittnen, säger Kristina Ehrenborg-Staffas, kammaråklagare på myndighetens Utvecklingscentrum Göteborg.
Trots att lagen funnits i två år har bara ett enda fall lett till åtal. Åklagarmyndigheten har nu granskat 48 förundersökningar om äktenskapstvång, försök och förberedelse därtill, samt vilseledande till tvångsäktenskapresa som åklagarna lagt ner. Slutsatserna, som lämnats till regeringen, är att utredningarna har skötts väl samt att besluten om att lägga ner med några få undantag varit riktiga, säger Ehrenborg-Staffas.
– Vi har sett att i nuläget är det inga större brister i vare sig myndighetssamverkan eller i de här utredningarna.
Ofta utomlands
Hon pekar på att det i dessa brott saknas bevisning från exempelvis avlyssning eller tekniska undersökningar. Dessutom är offret, oftast en flicka, extra utsatt eftersom de misstänkta i huvudsak är hennes närstående.
– Om hon inte är beredd att prata om vad hon utsatts för och har upplevt så har vi ingen bevisning, säger Ehrenborg-Staffas.
Ett annat problem är att offret ibland befinner sig utomlands, vilket innebär begränsade möjligheter till utredningsåtgärder.
– Det ligger i brottets natur att det här är väldigt svårt.
”Titta brett”
Åklagarmyndigheten har inte haft i uppdrag att föreslå lagändringar, men Ehrenborg-Staffas tror inte sådana skulle hjälpa.
– Det är ju verkligheten som ser ut som den gör och det vet jag inte hur en lagändring skulle kunna förhindra.
I tre ärenden finns sådana brister att förundersökningarna eventuellt ska återupptas. De kanske inte leder till åtal för just dessa brott, men det skulle exempelvis kunna röra sig om olaga frihetsberövande, säger Ehrenborg-Staffas.
– Man får titta brett. Det finns ju alternativa brott att titta på.