Många känner säkert igen sig i rädslan och nervositeten att åka tunnelbana eller röra sig i ett stort köpcentrum, efter dåden i Paris och efter att hotnivån för terror höjts i Sverige. I Paris berättade många för mig om en ny sorts vaksamhet i tunnelbanan.
– Förut satt alla med hörlurar eller stirrade ned i sina telefoner, det gör inte alls lika många nu. Folk tittar sig omkring och håller koll på varandra och eventuella väskor, sa en kvinna några dagar efter dåden.
Siavosh Derakhti förstår rädslan och att iakttagelsen hos människor blir större. Samtidigt kan han och Camila Salazar, krimonolog på Fryshuset, se en annan konsekvens av den här rädslan – att människor kan bli misstänkliggjorda på fel grunder. Att människor som folk antar eller förutsätter är muslimer utsätts för rasism och kränkningar av främlingar i offentliga miljöer.
– Den här utvecklingen har funnits där i flera år men tyvärr har vi sett att den verkligen eskalerat efter Parisdåden. Ungdomar med sjal trakasseras, muslimer knivhuggs. Det är en häxjakt som inte bara drabbar muslimer utan hela mänskligheten. En ungdom ringde mig och frågade om han vågade gå till skolan, för han blev så trakasserad. Jag sa att han självklart skulle gå, vi kan inte låta rädslan och hatet ta över, säger Siavosh Derakhti som arbetar med ungdomar i sin förening Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet.
Kvinna attackerade henne på bussen
På sociala medier finns berättelserna från utsatta som vittnat om påhopp i tunnelbanan och i matbutiken. Enligt Islamiska förbundet har flera muslimska företrädare och organisationer senaste veckan fått identiska hotbrev, som innehöll islamofobiska glåpord, hatiska kommentater och aluminiumfolie med saker som vitt pulver, bacon och avföring.
Camila Salazar har också sett en ökad rädsla den senaste tiden.
– Efter att vi höjde terrornivån blev alla jätterädda, både proffsiga och oproffsiga människor. Man tittade på varandra noggrannare och på ett annat sätt.
Men människors rädsla och ilska drabbade henne själv på ett märkbart sätt. När hon, hennes man och deras tre barn gick på bussen började en kvinna skrika könsord till henne och sa att hon inte hade rätt att vara på bussen.
– Hon kallade mig terrorist, mördare och att jag väl skulle spränga allihopa i bussen. Jag tänkte att jag främst skulle skydda barnen och hålla dem så lugna som möjligt och kunde inte gå in i någon konflikt med henne utan hoppas att någon annan skulle reagera men det gjorde ingen. Till slut var det en man som sa till kvinnan att hon skulle lugna ned sig. Barnen blev jätterädda och det skar i hjärtat på mig att se, säger Camila Salazar.
”Goda människors tystnad farlig”
Både Camila Salazar och Siavosh Derakhti menar att det bästa sättet att bemöta denna rädsla är med dialog, utbildning och inkludering. Inte genom mera hat eller tystnad.
– Mina barn blev så rädda att då bubblade hatet upp mot kvinnan. Men jag sa åt dem att inte gå in i den fällan, säger Camila Salazar.
– Det är goda människors tystnad vi ska frukta. Det värsta är när ingen ingriper, säger Siavosh Derakhti.
De varnar också för att när människor känner sig utsatta och isolerade från samhället blir klyftan större mellan olika grupper – och hatet riskerar att växa när man delar upp i ett ”vi och dem”.
– Till exempel IS använder sig av en retorik när man rekryterar folk som säger att hos oss får du vara med och inkluderas. Nu mer än någonsin måste vi vara enade i ett ”vi”.
Unga som känner sig utanför samhället och utpekade kan lättare hamna fel, menar Siavosh Derakhti.
– De söker en identitet, vi har misslyckats med att fånga upp och uppmärksamma dem. En rädsla kan då skapas; ”Tänk om de tar mig bara på grund av hur jag ser ut?”, avslutar han.