– Kärleken till rock’n’roll och de där tre ackorden startade tidigt för mig, säger Micke Finell. Jag var bara i tioårsåldern och bodde på Idrottsvägen i Skutskär.

Vad är det som är så magiskt med de där två tre ackorden som alla kan spela och bara några få få till?

– Det magiska är att om de spelas rätt så händer det grejor...

Och runt Micke Finell händer det alltid en massa, ända sedan han var med och startade Refreshments 1990 har han varit hyperaktiv. De första fem åren snittade bandet på över 250 spelningar per år och Micke Finell hängde med ända fram till 2013 när han valde att lämna bandet över 4 000 spelningar senare. Han arbetar fortfarande hårt som musikentreprenör och nu debuterar han som författare.

Hur föddes idén till boken?

– Jag började lägga ut små historier på Facebook när folk började höra av sig och peppa mig. Bland annat min gamla svensklärare Bengt Söderhäll sa att jag måste skriva en bok av alla historier. Det har var en väldig kul resa att göra.

Hur har du valt ut dina historier?

– Det finns ju en del snaskigheter jag skulle kunna tagit upp. Men jag ville inte göra det och utsätta mig själv och dem som varit inblandade i dem. Jag har valt bort allt som folk kunna gotta sig åt, det är roliga anekdoter jag varit med om under alla år. Totta Näslund var till exempel en person som berörde alla. Antingen älskade man honom eller så var man hatiskt. Shakin’ Stevens fick man ha på sig tio par silkeshandskar för att hantera... Såna saker berättar jag om.

Nu är det 2016 och de där två tre ackorden är knappast de hetaste i musikvärlden?

– Det är jätteskönt... Men ärligt talat, det finns en jättestor och trogen publik där ute till klassisk rock’n’roll fortfarande.