Trots att många kommuner i länet förbättrat rutinerna för att tidigt upptäcka hemmasittare, elever som inte vill gå till skolan, så är det svårt att komma åt problemet. 16-åriga Maria berättar att skolans stöd inte spelade någon roll när hon mådde som sämst och inte gick dit.
Maria ,som vi valt att kalla henne, är uppvuxen i Jönköpings län. På högstadiet blev hennes frånvaro allt högre och i åttan uteblev hon helt på grund av en depression.
– Jag gick aldrig ut. Jag ville inte vara med kompisar. Jag ville mest bara sitta inne, berättar hon.
Nästan alla kommuner i länet har en eller flera elever som struntar i att gå i skolan. I bland annat Sävsjö, Tranås, Habo och i Vetlanda har problemet ökat något enligt en enkät som SVT Nyheter Jönköping gjort. I Värnamo, Gislaved, Nässjö och Mullsjö har det sett likadant ut i flera år. I Gnosjö och i Aneby svarar ansvariga att de inte har några hemmasittare. I länets största kommun, Jönköping, finns det ingen statistik på hur många de är.
– Eftersom vi inte har definierat när man är en hemmasittare så är det svårt att säga, men det är ytterst få, säger David Norrfjärd, grundskolechef i Jönköping.
Olika rutiner
Det är upp till varje skola att bestämma vilka rutiner som ska följas när en elev inte kommer till skolan. Planen är högst individuell eftersom det finns flera orsaker till att en elev inte kommer till skolan. Skolan tar alltid en kontakt med vårdnadshavarna sedan kopplas oftast skolans elevhälsoteam in och en individuell bedömning görs där socialtjänst och BUP kan bli involverade. I Jönköping har de här rutinerna nyligen setts över för att tidigt upptäcka hemmasittare.
– Vi måste ständigt arbeta med det här och försöka hitta rätt vägar framåt, David Norrfjärd.
Går det komma tillrätta med det här?
– Vi måste ha den målsättningen men det är klart att vi alltid kommer ha elever som av olika anledningar inte mår bra eller av andra orsaker inte vill komma till skolan, säger han.
Maria menar att hon fick tillräckligt med stöd i skolan, men hon gick ändå inte dit.
– Mamma och jag pratade mycket om skolan och jag lovade att förändra mig, men jag gjorde aldrig det. Jag hade inget liv helt enkel. Jag sov bort halva dagarna, berättar Maria.
Först i somras 16 år gammal kände Maria att hon var motiverad till skolan. Nu går hon på gymnasiet där hon läser upp sina betyg. Äntligen tycker hon att det är roligt.
– Jag vet att jag kan mycket. Det märker jag nu när jag är i skolan. Alla har ett ämne de inte kan och alla har ämnen de kan, men det tänkte inte jag på.
