Vi var många mammor och pappor som satt i det lilla väntrummet på kvinnokliniken i Falun. Med förväntan i blicken och med magar i varierande storlek väntade vi förväntansfullt och lite nervöst på det obligatoriska ultraljudet. Mitt emot mig satt det ett par som skilde sig från oss andra; de var båda kvinnor som skulle bli mammor till samma barn. Det är snart tolv år sedan.
När jag ser de inslag som Tvärsnytt gjort i HBTQ frågan någon gång på 80-90-talet känns det mycket olustigt.
Hur kunde vi inom media vara så okunniga och i många fall så försiktiga och trevande i vår rapportering? Jag tänker på mannen som jobbade inom barnomsorgen men som, mer eller mindre, tvingades sluta för att personal och föräldrar var rädda för HIV smitta.
Eller fotbollstränaren som inte trodde det fanns någon som var homosexuell i laget för att han inte hade sett några yttre tecken på detta. Hade det nu varit så, att det funnits homosexuella i laget hade det varit märkligt att dessa skulle ha bytt om och duschat ihop med de andra killarna, menar tränaren.
Det mest skrämmande är att även rättsväsendet funnits med ombord på samma okunniga tåg. Inte bara en utan upprepade gånger kunde en misstänkt mördare ursäktar sin gärning, att mörda en homosexuell man, genom att vittna om att det förgicks av en sexuell kränkning. På grund av detta vittnesmål kunde rubriceringen ändras från mord till dråp och straffet mildras. Jag vet inte vad som hände i frågan, men jag ryser ända in i märgen.
Idag är rapporteringen något mera nyanserad och HBTQ-personer har fått en betydligt mera mångfasetterad bild i vår rapportering. Något har uppenbart hänt inom media, men jag tänker inte ta åt mig ära av detta. Det är helt och hållet enskilda personer, organisationer och föreningars kamp att sprida information och kunskap till oss som står utanför HBTQ rörelsen.
Pridefestivalen är inte ett rosa spektakel, det är en solidarisk manifestation som påminner oss om att vi alla måste kämpa mot fördomar, utanförskap och rätten till allas lika värde.
Hur ska jag kunna tacka alla som kämpat för att vi kommit så här långt? Det är ju tack vare alla dessa personer som jag kan säga till dottern, som dök upp där på skärmen under det obligatoriska ultraljudet, att det spelar ingen roll vem du lever med bara du är kär och lycklig!