I tretton månader bodde Roine Öhammars pappa på Åleryd. Inte en enda gång tog personalen ut honom på promenad. Det är en av många saker som Roine Öhammar idag är kritisk till om hur den privata vårdjätten Attendo sköter Linköpings största äldreboende:

– Man kunde komma vid halvtiotiden på förmiddagen och pappa låg fortfarande kvar i sängen och ingen hade gjort något med honom. Jag kan förstå att det händer någon gång, men det hände alldeles för många gånger.

Roine Öhammar sitter vid köksbordet i Ullstämma i Linköping och minns hur det var när hans pappa Torsten bodde på demensavdelningen på Åleryds äldreboende från vintern 2013 till sin död i februari 2014 – sammanlagt 13 månader.

– Pappa var inte lättskött p g a sin demens, berättar Roine Öhammar. Han kunde vara aggresiv och frågade någon honom om han ville något sa han nej. Man får aldrig ställa en sådan fråga till en dement person, säger han. Man måste säga nu gör vi eller nu går vi. Bestämt.

– Det kunde vara en kamp när han skulle duschas på morgonen, fortsätter han. Så mamma fick ofta ta över och duscha honom.

Familjen – mamma och Roine och hans två sysskon besökte Torsten minst fyra gånger i veckan. De fick själva ta hand om mycket av hans skötsel då.

– Pappa hade till exempel en kraftig skäggväxt. Rakade man honom på morgonen hade det växt ut redan på eftermiddagen, säger Roine Öhammar. Men vi märkte direkt om ingen hade besökt honom på någon dag. Då sköttes han inte.

Tyckte ni att han sköttes dåligt när ni inte var där?

– Ja, svarar Roine Öhammar. Det var stora brister med skötseln. Ett annat exempel är pappas eksem i ansiktet. Vi var tvunga att tjata och påminna hela tiden för att personalen skulle sköta det. Det var en annan brist.

Roine Öhammar berömmer Attendo för att det var mycket aktiviteter på Åleryd, bland annat musik, något som fadern älskade.

– Men mamma kunde komma en dag och upptäcka att pappa hade blivit kvar på rummet istället, säger Roine Öhammar. Det var detta med att inte ställa en fråga utan använda andra metoder.

– Vårt intryck var att det bara var några i personalen som hade utbildning för att hantera dementa personer, fortsätter han.  Det fanns alltid någon undersköterska på avdelningen. Övriga verkade sakna rätt utbildning.

Attendo tillbakavisar den kritiken.

– På demensavdelningen finns bara undersköterskor som gått specialutbildning för att vårda dementa, säger Charlotte Näsström Morén, presschef på Attendo.

Attendo vill inte kommenttera en enskild patient, men Charlotte Näsström Morén säger att patienten fått den omsorg han ska ha och behöver.

Kom aldrig ut med personal

Det var inte bara vid aktiviteter som Roines pappa Torsten blev sittande. Var familjen på besök fick han komma ut dagligen så länge vädret tillät det. Men aldrig med personal, enligt Roine Öhammar.

– Frågan kom aldrig upp, säger Roine Öhammar. Vi hade kontakt med andra anhöriga, så jag vet att de andra aldrig eller sällan kom ut heller.

Det förnekar Attendo. Enligt avtalet med Linköpings kommun ska de gamla få komma ut fem dagar i veckan måndag till fredag om de så önskar.

– Vi har brustit i dokumentationen, säger Charlotte Näsström Morén. Personalen har inte antecknat när de gamla har fått komma ut eller när de tackat nej till erbjudandet. Men att det skulle saknas tusentals promenader som kommunens kvalitetskontor påstår förnekar vi bestämt. Naturligtvis har de gamla fått komma ut och vara med på aktiviteter.

– Attendo ljuger, säger Roine Öhammar bestämt.

Ljuger. Är inte det en starkt ord?

– Osanning är kanske mildare, svarar Roine Öhammar, men jag står fast vid att Attendo ljuger. De påstår att det bara handlar om en administrativ miss. De ljuger. Pappa fick inte komma ut en enda gång med personal under de 13 månader han bodde på Åleryd.

Pappa Torsten bodde på ett annat av Attendos äldreboenden i Linköping i ett halvår innan han kom till Åleryd.

– Vår uppfattningen är att det var lite bättre, men promenader förekom inte där heller, säger Roine Öhammar. Pappa var ute med personal en gång på sex månader.

Åleryd granskades

I vintras granskade kommunens kvalitetskontor Åleryd efter att både personal och anhöriga larmat och t o m personligen sökt upp kvalitetskontoret. Personalen hann inte med sitt jobb och personalstyrkan minskade.

Samma sak kan man läsa i en del av de anmälningar mot Åleryd som kommit in till äldreombudsmannen. Anmälningarna är allvarliga och tar upp allt från att gamla inte får sin medicin, personalbrist, att någon blivit tillsagd att inte larma såvida inte någon dött eller vid brand, till mer hjärteknipande saker som att de gamla på en avdelning själva tvingades skramla ihop pengar om de ville ha jordgubbar på midsommarafton.

Kvalitetskontoret fann att Attendo brutit mot avtalet med kommunen. Både de gamla och personalen vittnade om att de gamla inte fick komma ut trots att de ville det och att de inte fick den egna tid  att göra vad de ville en gång i veckan som avtalet sa. Personalen hann inte.

Samma sak säger fackförbundet Kommunal.

– Det tog knappt ett år efter att Attendo tog över Åleryd hösten 2010 innan vi började få samtal från anställda som sa att de inte hann med arbete, säger Lena Wallentin, ombud på kommunal Öst. Det vvar framför allt promenader och egen tid man inte hann med.

Kvalitetskontorets allvarligaste anmärkning bland många efter inspektionen var att Attendo hade mindre personal – sammanlagt elva tjänster – än vad avtalet krävde som miniminivå. Något som skulle vara en trolig förklaring till att de gamla inte fick gå ut.

Här har Attendo protesterat och menar att kvalitetskontoret gjort fel. Ställd inför ett förslag om vite i somras för brott mot avtalets krav på bemanning lämnade Attendo sina lönelistor till kvalitetskontoret. Listorna var maskade, så det tog tid innan kvalitetskontoret kunde avgöra vilken befattning den anställde hade haft. Bara den personal som är tillgänglig för omsorg om de gamla räknas in i bemanningen – på Åleryd den högsta i Linköping.

– Men Åleryd är svårkontrollerat eftersom det är så stort, säger Lena Wallentin. Det finns 18 avdelningar och verkar det saknas någon på en, kan företaget hävda att de finns på någon annan.

42 000 kronor i vite

Men förslaget om vite för bristande bemanning drogs tillbaka tills vidare och en ny utredning gjordes vars resultat inte offentliggjorts ännu. Först i oktober kan ärendet komma upp för beslut i äldrenämnden.

Men kvalitetskontoret tvingades att backa redan i våras, då den personal som lagar maten ska räknas in i omsorgspersonalen. Det hade kvalitetskontoret inte gjort med motiveringen att de inte är tillgängliga för de gamla när de lagar mat. Men här var avtalet på Attendos sida. Men fortfarande saknades personal enligt kvalitetskontoret.

Så här långt har Attendo fått drygt 42 000 kronor i vite av äldrenämnden för uteblivna promenader och egen tid.

– 42 000 kronor, säger Roine Öhammar uppgivet. Det har Attendo tjänat in bara på att inte ha personal för att gå ut med pappa.

Han skakar argt på huvudet och tillägger:

– Det politikerna håller på med är löjligt.

På frågan om vad han själv tror ligger bakom att hans pappa inte fick den omvårdnad han borde  ha haft är Roine Öhammar säker.

– Både vi och andra anhöriga vi talat med är överens om att det handlar om underbemanning. Attendo har inte personal nog för att ta hand om de här patienterna.

Attendo protesterar.

– Den upplevelsen måste vi ta till oss och titta på vad missnöjet kan ligga i, säger Charlotte Näsström Morén, för att vi har bemanning enligt avtal och vi har högre bemanning än många andra  vård- och omsorgsverksamheter i Linköping.

– Med den bemanningen borde företaget klara av att låta de gamla komma ut, säger Lena Wallentin på kommunal öst.

Vi frågar Roine Öhammar hur han så här i efterhand tänker om sin pappas tid på Åleryd. Han drar en djup suck och rätar upp sig vid köksbordet innan han svarar.

– Jag tycker att det här är en förvaring. Det är inte värdigt att de gamla ska behöva leva så sina sista år.