– En grundläggande övning som kroppen ska klara av är att sitta på huk och ha rörlighet i fotled, knä och höft, men det var ju ett problem, säger Johanna Bergman som är fystränare i Malmö.
Hon har i ett treårigt projekt följt och tränat fotbollstjejer mellan 12 och 15 år i FC Rosengård. I resultaten, som blev en uppsats vid Linnéuniversitetet i Växjö, såg hon en helt ny typ av idrottare.
Johanna Bergman berättar att det här var tjejer som tyckte om att röra sig och gillade fotbollen, men när hon bad dem att använda kroppen utan boll, så var det som att de visste var de hade ben och armar, men att det inte hängde ihop.
Grundfysiken är sämre
Koordinationen, balansen eller bara att reagera på vissa stimuli var nedsatt. Hon berättar att tjejerna inte klarade vanliga utfallssteg som är grunden för att kunna springa, utan benen föll ihop och de orkade inte hålla kroppen uppe. Och det menar hon får konsekvenser längre fram i livet.
För något år sedan slog lärare på idrottsgymnasier larm om att ungdomarna var tränade i sin idrott – men att de hade sämre grundfysik jämfört med för 10–20 år sedan. En anledning, menar många, är att vardagsmotionen minskar. Föräldrarna kör sina barn till och från träningar – det finns helt enkelt inte tid att gå eller cykla längre.
– Dagen ungdomar är mer inaktiva än 80-talets ungdomar. Vi tror att det räcker med tre timmars träning i veckan, och sedan kan jag sitta still resten av tiden, men så är det inte. Det är vardagsaktiviteten som underhåller energiomsättningssystemen och hormonbalansen som är viktig för hälsan i ett långsiktigt perspektiv, säger Torsten Buhre som är idrottsforskare på Malmö Högskola.
Inte aktiva hela träningstimmen
Enligt riktlinjer som är godkända av bland annat Barnläkarföreningen och Svenska Läkaresällskapet så ska barn mellan 6 och 17 år ha 60 minuter fysisk aktivitet dagligen (se faktaruta nedan).
Enligt Torsten Buhre finns det flera studier som visar att vi går på en timmes idrottsträning, men i snitt är vi bara aktiva 20–30 minuter av tiden.
– Så vi lever med villfarelsen att vi skickar våra barn till alla de här idrottsaktiviteterna och de får sitt rörelsebehov tillgodosett, men det får de inte.
Han menar att det är likadant med idrott och hälsa i skolan, att mycket tid går till att organisera, och att den belastande aktiviteten för muskler, hjärta och lungor är inte tillräcklig för att bibehålla god hälsa.
Spontana leken saknas
Så vad de flesta forskare, läkare och sjukgymnaster verkar ense om är att barn måste röra sig mer på olika sätt, för att kunna utveckla de grundläggande rörelserna.
Johanna Bergman menar att den spontana leken inte finns kvar längre, och inte heller det att vi gör olika saker oilka tider på året.
– Det här med att vi lär barn springa, hoppa, simma och vara på snö och leka runt och utmana sig själva – det är inte som det har varit, och det gör ju att forskning på det här området blir så icke-uppdaterad, säger hon.