I ett litet rum i församlingshemmet på Centrumkyrkan i småländska Lenhovda bor Behmnet Besha från Etiopien. Sedan ett par veckor tillbaka får hon sova här, eftersom hon inte har någon annanstans att ta vägen.
Det är mer än tre år sen hon flydde till Sverige ensam, den farliga vägen över Medelhavet från Libyen till Italien.
Hon säger att hon kommer från Oromia-regionen i centrala Etiopien, som på senaste tiden varit centrum för intensiva och blodiga protester mot den sittande regeringen. Polisen i området anklagade Behmnet för att ha samlat pengar till de regimkritiska grupperna, och att hon har fängslats två gånger, säger hon.
Hon är övertygad om att hon kommer att gripas så fort hon sätter sin fot på etiopisk mark.
– De väntar på mig på flygplatsen. Jag åker inte tillbaka, säger hon.
Måste skriva på ett papper
Behmnet Besha har fått nej på sin ansökan om asyl i Sverige i samtliga rättsliga instanser, och ska utvisas tillbaka till Etiopien.
Men gränspolisen, som ska se till att hon lämnar Sverige, kan inte agera. Trots att de har rätt att tvinga henne ur landet, så går det ändå inte. Etiopiens ambassad utfärdar nämligen inte inresetillstånd till personer som inte själva samtycker till att återvända.
– Ambassaden vill att jag ska skriva under ett papper för att åka tillbaka, men jag har sagt nej. Jag dör hellre här än att åka tillbaka, säger Behmnet Besha.
Tuffare tag mot utvisade
Sedan en ändring i lagen om asylmottagande i somras har personer med ett utvisningsbeslut inte längre rätt till boende och dagersättning från Migrationsverket, om de inte, som det heter, samarbetar kring utvisningen.
3000 personer har hittills skrivits ut ur systemet; i princip samtliga samarbetar inte kring att återvända till landet de kom ifrån.
Enkel biljett till Lenhovda
Efter beslutet att hon skulle tillbaka till Etiopien har Behmnet försökt ta sitt liv två gånger. Hon placerades därför på Migrationsverkets förvar i Åstorp i Skåne. Men även därifrån skrevs hon ut.
När hon skulle lämna förvaret fick hon frågan om hon hade någonstans att ta vägen. Hon har inga anhöriga i Sverige men kom ihåg pingstförsamlingen i Lenhovda i Småland, som varit hjälpsamma under den tiden hon bodde på ett asylboende i området.
Migrationsverket köpte en enkel biljett till Lenhovda, och nu sitter hon här.
– Jag kan inte sova, jag är deprimerad och kan inte lösa ut min medicin. Jag vill att de ska godta min asylansökan. Jag har inga pengar till någonting. Jag dör hellre än att leva så här, säger Behmnet Besha.
Pastor: ”Alla skyller i från sig”
För pastorn Arne Karlsson, som i många år engagerat sig för asylsökande, var det självklart att erbjuda en plats i kyrkan. Men han är också kritisk till att myndigheterna nu tagit sin hand från personer i Behmnets situation.
Han har hjälpt henne att ansöka om hjälp från kommunens socialtjänst, men även där har hon fått avslag.
– Alla skyller ifrån sig. Socialen säger att de inte har med det här att göra, Migrationsverket har sagt att hon är utskriven därifrån och polisen säger att vi gör ingenting här. Det borde egentligen vara kriminellt att bete sig så mot en människa i en utsatt situation, säger Arne Karlsson.
Han anser att de nya hårdare tagen mot människor som håller sig kvar i Sverige är kontraproduktiva.
– De borde ju se att man måste hjälpa henne att komma i balans med sitt liv innan man ber henne skriva på ett papper som hon kanske inte ens vet vad det betyder, säger han.