Det har tidigare inte varit känt hur utbredd hjärnhinnemasken är eller vilken inverkan den har på älgstammen, men studien som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, presenterat i höst visar att masken nu är spridd över hela landet. Det har även visat sig att i Mellansverige är den vanligast – här är 56 procent av älgarna drabbade.

Den stora spridningen förvånar Gunnar Glöersen på Svenska Jägareförbundet i Värmland, men han tycker också att resultatet på sätt och vis är lugnande.

– Det säger väl egentligen att det inte är speciellt farligt. Det är ingenting som kommer att reglera älgstammen på något sätt, utan den stora spridningen är ju ett tecken på att det inte är farligt, säger han.

Fem års forskning

I fem år har forskargruppen med hjälp av jägare samlat in och analyserat bland annat spillning, ryggrad och lungor från 1.137 älgar. Resultatet visar att hjärnhinnemasken framförallt förekommer hos kalvar och gamla älgar.

Hjärnhinnemasken orsakar inflammationer och skador i nervsystemet hos älgen vilket leder till rörelsestörningar och förlamning, och i värsta fall kan älgen dö. Men Gunnar Glöersen anser inte att den nya kunskapen om smittspridningen påverkar jägare eller jakten på älg.

– Nej, det gör det egentligen inte. Det man säger är att det kan påverka kalvöverlevnaden vissa år. Spridningen av den här är kopplad till sniglar och jag kan tänka mig att en torr sommar är spridningen mindre.

– Men det här är ju inga arter som kan sprida sig till människor utan de är ju väldigt specifika just för de värddjur som de är anpassade till, i det här fallet klövdjur, så det är inga problem att äta älg.

Smittan sprids

Enligt forskarna kan vi förvänta oss att allt fler älgar kommer att smittas framöver i takt med klimatförändringarna. När temperaturen stiger och nederbördsmängden ökar blir det bättre levnadsförhållanden för de snäckor och sniglar som bär på smittan och som älgen får i sig när den betar. Forskargruppen föreslår därför att stickprov tas kontinuerligt för att följa utvecklingen och påverkan på älgstammen.

– Det är bra. Jägare har ju genom årtionden varit de som upptäckt olika sjukdomar och miljögifter hos djur. Det ligger i vårt intresse att följa upp viltstammens utveckling, säger Gunnar Glöersen.