Enligt både Riksidrottsförbundet och Svenska konståkningsförbundet är behovet av fler isytor i Sverige enormt.

– Det är ett känt faktum. Därför för vi diskussioner mellan framför allt konståkningen och ishockeyn om hur istiderna ska fördelas, berättar Malin Jarl som är generalsekreterare på konståkningsförbundet.

Hon menar att problemet med ojämnt födelade istider existerar i princip på alla platser där det finns både konståkningsföreningar och ishockeyföreningar.

– På vissa ställen fungerar fördelningen jättebra men generellt har ishockeyn de bästa och de flesta tiderna.

Men är det rätt väg att gå- att göra som Borås konståkningsklubb och ta frågan till förvaltningsrätten?

– Det kan inte jag uttala mig om. Varje förening agerar som de vill. Men det är bra att frågan lyfts.

”Inte okej någonstans”

Svenska konståkningsförbundet har satt extra fokus på jämställdhet de senaste åren. ”Ishall på lika villkor” heter det arbetsmaterial som är framtaget för att stötta föreningar i förhandlingar om istider men också för att informera kommuner och andra om behov och förutsättningar som konståkningen har.

– Jag hoppas att man börjar diskutera frågan ute i kommunerna. Att man tittar på om det ska vara så att en idrott ska ha de bästa tiderna och förmånen att få välja och att konståkningen får ta det som blir över. Det är ju inte okej någonstans.

Malin Jarl menar att det i allra högsta grad är en jämställdhetsfråga för en idrott som har över 90 procent flickor och kvinnor som utövare. Men att problemet är större än så.

– Svensk idrott skapades för hundra år sedan av män för män. Och vi är inte ensamma. Titta på damfotboll eller damishockey. Jag tror inte att de heller får de bästa tiderna. Det här är en fråga för hela idrottsrörelsen: att kvinnorna och flickorna måste få ta plats.