Att man är utåtagerande och en fara för personalen, det är den bedömning som vanligtvis ligger till grund för om en person, som tidigare varit ostraffad, ska omhändertas av rättspsykiatrin.

– Om personalen på hemavdelningen känner att man inte klarar av att vårda en specifik person och behöver hjälp, till exempel om personen är utåtagerande, så skriver man en remiss till oss. Vi har en mer skyddad miljö, säger Bengt Eriksson, ställföreträdande verksamhet på rättspsykiatriska regionskliniken i Sundsvall.

Vårdas tillsammans med brottslingar

Sedan en tid tillbaka vårdas både brottslingar och personer som omhändertagits enligt LPT, lagen om tvångsvård, tillsammans. Däremot befinner de sig på olika avdelningar och har liten eller ingen kontakt med varandra under sin vistelse på kliniken, något som man i Sundsvall tycker funkar bra.

– Vi har haft det så i ett antal år, och det brukar inte finnas några motsättningar. Men lagen ändrades för några år sedan, så i dagsläget skiljer vi på de här två kategorierna, så vi har dem på olika avdelningar.

Sällan primär diagnos

Det är näst intill ingen som omhändertas enbart vid uppvisande av självskadebeteende. Det brukar oftast handla om något annat, och att självskadebeteendet är en sekundär faktor.

– Nej, det är inte vanligt att vi tar in personer med självskadebeteende som primär diagnos. Däremot kan det i sällsynta fall vara så att personer har en komplex sjukbild, där det ingår att patienten till en mindre del haft ett självskadebeteende, säger Bengt Eriksson.

Av de 300 personerna som tvångsvårdades i Sverige under fjolåret var 80 personer under 25 år.