1986 fick han under några intensiva veckor fungera som telefonrådgivare på länsstyrelsen i Umeå.

– Folk ringde som galna. Paniken var nära många gånger och det gällde att lugna ned många. Tänk om folk inte hade vågat åka in till jobbet på grund av strålningen. Det hade kunnat skapa kaos och masspsykos, säger Mikael Karlsson.

Dålig beredskap i Norrland

Nu är han besviken på att samhället inte lärt sig något av Tjernobyl. I Sverige utbildas inte längre några strålsäkerhetsexperter. I Norrland finns bara en handfull sådana experter – alla i Umeå. Varken i Luleå, Sundsvall eller Östersund finns det någon.

Hur det skulle gå om det hände en liknande olycka i finska Pyhäjoki?

– Det som hände i Tjernobyl hände långt bort från oss. Vi förstod väldigt tidigt att det här kan inte vara en stor risk för oss, säger Mikael Karlsson, och fortsätter:

– Om det händer något i Finland, i Pyhäjoki, är det betydligt sämre. Det går inte att bedöma om och hur vi skulle kunna klara en olycka där. Vi vill inte betala för ”om något skulle hända”, därför är vår beredskap låg.

Strålningsnivån mättes

Tjernobyl betydde också att människornas  strålningsnivå mättes på flera håll i länet. FOA, nuvarande FOI, åkte runt med en mobil helkroppsmätare och mätte ett par hundra Västerbottningar.

– Det var lätt att mäta. Det tog bara 15 minuter. Vi kunde tydligt se tydligt om folk hade ätit mycket älg, fisk eller renkött som innehöll höga strålningsnivåer, berättar Lennart Johansson, professor i strålfysik vid Umeå universitet .

– Det står fortfarande en mobil helkroppsmätare på FOI i Umeå, redo att användas om något skulle hända, avslutar Lennart Johansson.