Det var på eftermiddagen i tisdags som kvinnan från Härnösand bestämde sig för att ta med sin hundvalp ut på Nässjöns is. Ett lekfullt äventyr som höll på att bli hennes sista.

– Jag är så oändligt tacksam för att Jonas fanns på plats, det var mitt öde att jag skulle klara mig. Att han slutat skolan tidigare, fick skjuts hem och valde att pimpla just den här dagen.

Skäms för sin dumhet

Kvinnan vill inte framträda med sitt namn utan vädjar om att få vara anonym. Flera gånger under vårt samtal är hennes röst på väg att brista, hon är nära tårarna hela tiden.

– Jag skäms så fruktansvärt för att jag var så dum, och framförallt för att jag utsatte en ung pojke för livsfara, säger hon.

På sjön sprang hundvalpen omkring och lekte och jagade pinnar. Efter en stund kopplade kvinnan valpen, men den fortsatte att streta och dra i kopplet.

– Plötsligt insåg jag att isen inte såg bra ut, men jag tittade framåt och såg att det bara var några få steg över till säkrare is, och fortsatte.

Plötsligt brast isen

Ögonblicket efter brast isen och kvinnan föll ner i det iskalla vattnet. Hundvalpen sprang glatt runt vaken och trodde att matte hade hittat på någon ny rolig lek.

– Men jag hade kopplet runt handleden och var nära att dra ner hunden i vaken innan jag fick loss det, säger kvinnan.

Hon hade sett att det satt en person och pimplade på isen i solskenet och ropade desperat på hjälp. 16-årige Jonas Näslund hade slutat tidigare från skolan, han såg när kvinnan gick genom isen och var redan springande på väg mot kvinnan i isvaken.

– Jag var konstigt nog helt glasklar, jag tänkte bara på hur jag skulle göra för att ta mig upp. Jag sparkade med benen för att försöka komma upp över iskanten, försökte få upp ett knä över kanten, men jag orkade inte.

Jackan blev räddningen

När Jonas kom fram till vaken tog han av sig jackan och slängde den så att kvinnan kunde greppa tag i ena ärmen. Sedan försökte han dra upp kvinnan på isen, men första försöket misslyckades.

– Jag sa åt honom att jag måste vila och sedan gjorde han ett nytt försök. Då fick jag bättre tag om jackärmen och han lyckades dra upp mig på säker is.

Hon säger att de agerade helt lugnt i situationen båda två. Jonas berättade efteråt att han sett en instruktionsfilm när han gick i lågstadiet, och fortfarande kom ihåg att man ska se till att ha någonting mellan sig och personen i nöd. Exempelvis en jacka.

– Jag tackade honom direkt och frågade om det var någonting han ville ha, men det ville han inte. Sedan skyndade jag mig till bilen för att åka hem och bli varm, jag frös fruktansvärt.

Chocken kom först efteråt

Kvinnan återkommer gång på gång till hur tacksam hon är över Jonas rådiga ingripande. Allt gick så fort och först var hon bara glad över att det gått så bra.

– Han räddade verkligen livet på mig, hur ska man kunna hitta tillräckligt starka ord för att säga tack i en sådan situation? Det finns inte tillräckligt många ord för att uttrycka min tacksamhet, säger kvinnan idag.

Det var först efteråt när hon kom hem som det gick upp för henne hur nära döden hon varit. Det var många lyckliga omständigheter som gjorde att hon idag själv kan berätta om den dramatiska eftermiddagen.

– När man ligger där i vattnet tänker man helt kallt hur man ska agera, chocken kommer efteråt. När man inser hur illa det verkligen kunde gått. Jag kan börja gråta för minsta småsak trots att det gått några dagar nu.

Orden räcker inte till

Hon säger att hon kommer hålla sig borta från isarna i fortsättningen, att hon fått skäll av maken. Och hon väljer att berätta om sin upplevelse för att det kanske, kanske, kan hjälpa någon annan som hamnar i en liknande situation.

– Jag har tackat Jonas igen och har skrivit ett brev och berättat vad hans insats betyder för mig. Men egentligen finns det inget tillräckligt bra sätt att sätta ord på mina känslor av tacksamhet och lättnad, avslutar kvinnan med gråten i halsen.