De beskriver att de har blivit nonchalant bemötta och att personalen är oerhört pressad. Patienterna ligger i extrasängar i korridorerna och tonen är snäsig och skrikig. Men det finns också några som berättar att de blivit varmt och väl mottagna trots arbetsbördan.

En av de som hört av sig är Daniel Engelbrekt, 32, från Örkelljunga. Han fick för tio veckor sedan veta att han har cancer. Behandlingen han genomgår på cancerkliniken i Lund gör alla typer av infektioner hotfulla och vid minsta fara måste han åka in akut.

De svaga i samhället tar stryk

Han berättar att han en natt vaknade med feber och ringde in vid tretiden. Personalen i Lund sa att han genast måste in till sjukhuset, men de kunde inte ta emot honom utan hänvisade till akuten i Helsingborg.

– Vi har en fantastisk sjukvård i Sverige men den är på väg att nedmonteras. Jag tänker: hade jag kommit in och varit med om en allvarlig trafikolycka hade det då funnits resurser att ta hand om mig?

Daniel har under tiden som sjuk hunnit möta många gamla människor som inte orkat tala för sig.

– Jag har ändå varit så pigg och är så ung att jag har kunnat tala för mig. Jag har ställt följdfrågor och sett till att jag får rätt vård. De svaga i samhället tar stryk ännu en gång, för vi som är unga och talföra, vi kan klara oss, säger han.

”Situationen är katastrofal för alla på akuten”

”Vi blev nonchalant bemötta och de menade att virusinfektionen vi drabbats av behandlades bäst med Alvedon. Vi skulle komma tillbaka om det inte hjälpte. Samma bemötande och nonchalans fick vi vid andra besöket. Tredje gången vi kom tillbaka hade den så kallade virusinfektionen övergått till sepsis som fick behandlas med intravenös antibiotika. Tack vare den kompetenta infektionspersonalen lever patienten.”

”Jag har erfarenheter från akuten i Kristianstad eftersom jag varit där säkert 20 gånger på grund av en ovanlig sjukdom som jag haft de senaste ett och ett halvt året. Det är allt annat än trevliga erfarenheter. De har sagt att jag tar upp resurser, vägrat ge mig smärtstillande, dragit en axel ur led, sagt att jag spelar teater och är psykiskt sjuk. Dessutom har jag fått vänta 12 timmar på att få hjälp. Jag låg inlagd i ett par veckor på sjukhuset och passerade akuten varje dag i min rullstol. Situationen är katastrofal för alla på akuten – personalen springer runt för att hinna med och patienterna ligger i korridorer och sitter i överfulla väntrum varje dag.”

”På akuten i Kristianstad är det verkligen inte bra och patienterna blir dåligt bemötta. Jag har varit där i snitt en gång varannan månad på grund av min sjukdom och det är dålig ton dels mellan personalen och dels till patienterna. Personalen verkar inte bry sig om patienterna. Flera jag känner berättar om liknande erfarenheter och ofta får man vänta jättelänge på att få träffa en läkare eller så får man träffa hen i max fem minuter.”

”Finns mycket bra inom vår sjukvård”

”Jag har ganska nyligen varit tvungen att två gånger, för olika symptom/sjukdom, uppsöka akutmottagningen i Lund. Vid båda tillfällena fick jag ett oerhört snabbt, bra och professionellt mottagande. Omgående blev jag undersökt av akutläkare samt annan specialistläkare och sjuksköterskor. Annan personal genomförde sina uppgifter kontinuerligt med provtagningar, övervakning, röntgen och så vidare. I båda fallen kom jag därefter snabbt till en specialklinik och det jag upplevde på akuten i Lund är helt enkelt i världsklass. Det finns mycket positivt och bra inom vår sjukvård.”

”Min särbo sedan nästan 30 år gick hastigt bort i maj. Jag kom till akuten i Malmö på eftermiddagen för att ta farväl och i informationen på akutmottagningen satt en man, säkerhetsvakt tror jag, som genast tog hand om mig på ett helt fantastiskt sätt. Därefter fick jag träffa en läkare som förklarade vad som hänt. Min särbo fick ligga kvar till dotter och syster kom klockan 21 på kvällen. Trots stor arbetsbelastning för personalen så visade alla fint deltagande. Tack!”

”Jag var på akuten i Kristianstad senast i höstas och blev mycket väl bemött. När de väl konstaterat att mina problem inte var av den allvarliga art som de först misstänkte, fick jag naturligtvis vänta rejält länge. Men det får man finna sig i då det kan finnas patienter med livshotande tillstånd som behöver snabb hjälp. Personalen var mycket vänlig och proffsig och jag fick kaffe och mackor. Efter knappt 10 timmar fick jag gå hem. Tidigare under året var jag på besök för samma problem och då fick jag vänta ännu längre och blev sedan inlagd i ett dygn. Toppenpersonal.”