Hon var intresserad av blommor. Hon var snäll och bråkade aldrig, så beskriver den nu mordmisstänkte 83-årigen sin hustru i polisförhören. De hade levt ett rikt liv med resor och vänner. Men för tre-fyra år sedan kom förändringen. Hon glömde saker och drog sig undan, vanföreställningarna gjorde henne rädd och orolig.
Det är svårt att leva med en demenssjuk, det vet alla anhöriga. De som inte har varit på den här resan kan inte förstå hur smärtsamt och frusterande det är när anhörig utvecklar demens, enligt Anita Landén, länsordförande i Demensföreningen Västernorrland.
– Det är mer konstigt att det inte händer fler sådana här tråkiga saker, säger Anita Landén.
Svårt att orka
Hon har läst förundersökningen och är kritisk mot Sundsvalls kommun som hon tycker inte gett tillräckligt stöd till mannen. Han hade visserligen sökt hjälp hos kommunen och deltagit i demensutbildning. Två timmar i veckan fick han avlastning av anhörigstödjare, men all övrig tid var ansvaret hans och han hade svårt att orka.
I november sökte han för första gången hjälp hos kommunen, men han fick avslag. Andra gången, i januari i år, beviljades hustrun aktiviteter två gånger i veckan, men hon ville inte delta och där tog det stopp. Enligt förundersökningen är det oklart om paret fick något mera stöd från kommunen.
Inga tvångsåtgärder
– Det är väldigt svårt när man har att göra med minnesproblematik. Dom har inte förmågan att se sitt eget behov, så det krävs mycket övertalning, men ibland når vi inte fram, säger Eva Jonsson, utredningsenheten äldrestöd vid Sundsvalls kommun.
Socialtjänsten kan inte tvinga någon att ta emot stödet som erbjuds, och det kan förstås drabba de anhöriga.
För stort ansvar
83-åringen beskriver på flera sätt hur orken svek, han tyckte inte han klarade av huset och ville sälja, något som hustrun satte sig emot. Till sist såg han inte nån annan utväg än att avsluta sin hustrus och sitt eget liv, säger han i polisförhöret.
– Vi vet att det förekommer vård i nära relationer och det pågår arbete i kommunen satt skapa rutiner för hur vi ska kunna hantera det, men det är svårt att komma åt, säger Eva Jonsson.
– I dag bor de allra flesta hemma alltför länge. Och anhöriga får ta för stor del av ansvaret för den vård som kommunerna egentligen ska ge, menar Anita Landén.