Agenda har träffat Kim, som egentligen heter något annat. Här är hans berättelse.

– Hela det där året när jag började röka spice det är liksom borta, det är som att jag minns inte vad jag gjorde. Det stänger dina ögon totalt. Du blir borta, och det var det jag ville använda det till. Jag var så deppig och ville bara bort och det gjorde precis det: tog bort allt, säger Kim.

– Jag fick först smaka av en kompis. Det var en superstor effekt. Så jag kände att oj vilken grej, nu kan jag sluta röka gräs och göra det här istället.

Blir snabbt obehagligt

– Den chockar dig på en gång, du blir fast direkt. Det är fruktansvärt, det är så våldsamma rus. De är coola och häftiga första gångerna men det går snabbt tills de blir obehagliga och då är det så, efter det. Jag har gått förbi tavlor som hängt på väggen och varit så rädd för dem att jag inte vågat gå på toaletten.

– Du spyr direkt när du inte får röka spice. Mot slutet spydde jag om jag inte hade rökt på en timme. Vi var ju massor som höll på med det där. I högstadiet och gymnasiet... jag tror det var väldigt vanligt. Det är så billigt, det är så lättillgängligt, alla springer runt och har spice på sig. I alla fall i de kretsar där jag befann mig tidigare var det väldigt mycket så.

”Kommer aldrig mer röka spice”

– De sorters spice som jag rökte är klassade nu. De blir klassade allteftersom men det kommer nya. De ändrar någon liten grej och sedan är det ett helt nytt spice som troligtvis är ännu giftigare än sin föregångare. Nu har jag lärt mig det här och jag kommer aldrig mer i mitt liv att röka spice. Det kommer aldrig att hända. För jag har förstått vad det är nu. Och jag vill inte ha med det att göra.

– Jag ser det som en erfarenhet och jag är så glad att det gick bra för mig. För det kunde ha gått som för många andra – helt åt skogen.