Kön in till lägret Qayyarah är lång. I går natt anlände ytterligare 200 familjer från de krigsdrabbade områdena i västra Mosul. Alla måste nu bo i evakueringstält innan de kan erbjudas egna, privata platser. Nya stora tältområden byggs för att klara det enorma behovet av sängplatser.
Men i lägret har ett vardagsliv så sakteliga börjat att ta form. Längs den 3 kilometer långa huvudgatan, som knyter samman de långa raderna av tält, har små skjul byggts upp som fungerar som butiker.
– Det är en underbar känsla att arbeta igen. Jag har varit slaktare i hela mitt liv och nu har jag en egen butik igen. Precis som jag hade i Mosul, berättar Saad.
Han är en kraftig, kortvuxen man med stora händer. Vant styckar han några kycklingar och placerar dom på en våg framför några lådor med grönsaker, som han kommit över och inne i den lilla butiken finns också tomatkonserver, läsk och humus på burk.
-– Vi känner oss starka och fria igen. Men viktigast är att vi nu är trygga. Lägret har på många sätt räddat livet på mig och min familj, berättar Saad.
Stängsel försvårar
Runt om oss finns 15 små affärer som säljer allt från kläder till mobiltelefoner. Många av handlarna fått låna pengar från släktingar för att komma igång med sina verksamheter. Men eftersom ett högt stängsel omger lägret är det bara andra på flykt som kan handla, och dagskassorna är inte stora.
– En bra dag kan jag tjäna fem dollar här. Hemma i Mosul var jag framgångsrik och hade rika kunder, men här är vi alla lika fattiga och jag säljer inte mycket, säger slaktaren Saad.
”Sprang för våra liv...”
Lägret i Qayyarah innehåller närmare 600 plasttält. De ligger trångt i långa rader och Saad bor tillsammans med sin fru och de 6 barnen på några få välstädade kvadratmeter. Maten lagas på en gaslåga i tältets ena hörn och ovanpå den gjutna betongplattan ligger madrasser utlagda, tillsammans med värmande filtar. Nätterna är kyliga här och de fick bara det allra nödvändigaste med sig när de flydde.
– En dag hörde vi att de irakiska styrkorna närmade sig vårt bostadsområde och då sprang vi för våra liv. Det var en obeskrivlig känsla när vi lämnade IS bakom oss, berättar Saad.
Väntar på befrielsen
Barnen går nu i den temporära skola som finns på området och Saad försöker att få sin lilla butik att bli mötespunkten på den dammiga huvudgatan.
Den stora risken för honom är alltid att han inte kan sälja all sin kyckling. Då blir det svårt att få dagen att gå ihop.
–Allt känns ändå bra här. De tre åren under IS var fruktansvärda. Jag trodde inte att vi skulle överleva. Nu väntar vi bara på att Mosul ska befrias helt och då ska vi återvända till våra kvarter och min egen, stora butik igen.