Rapporteringen om att Ryssland stoppar adoptionen till Sverige för att vårt land erkänner enkönade äktenskap väcker många frågor om Ryssland.

Hur tänker ryssarna när de tycker det är bättre att barnen får växa upp på barnhem än i en familj? Varifrån kommer det här plötsliga hatet mot HBT-personer? Varför tar de inte själva hand om sina barn om de nu inte vill att andra ska göra det?

En stor del av de reportage jag har gjort de senaste två åren har handlat just om Rysslands HBT-fientliga politik eller om de tusentals barnhemsbarn som inte får förenas med sina nya föräldrar i utlandet.

Hämnd mot USA

Till en början var detta två separata frågor. De första utländska adoptionerna som stoppade var de till USA. Då handlade det om en slags hämnd mot USA som infört inreseförbud för de ryska politiker och tjänstemän som var inblandade i visselblåsaren och advokaten Magnitiskijs död.

Adoptionstoppet till USA väckte starka reaktioner bland ryssarna. Amerikanerna var kända för att adoptera de barn som aldrig annars skulle få någon familj – de med funktionsnedsättningar eller svåra sjukdomar, barn som om de inte adopterades riskerade att dö.

Tiotusentals moskvabor gav sig ut på gatorna i protest mot att de som redan förlorade det viktigaste i livet, sin familj, skulle behöva lida ännu mer för att Kreml inte kunde hitta andra sätt att straffa USA för den sk Magnitskyijlagen. Protesterna ställde till problem för Putin som redan hade problem med ett växande missnöje efter valen.

Putins image

De paroller som en gång gjorde honom så populär –  den ekonomiska tillväxten och stabiliteten funderade inte längre. Tillväxten var inte längre lika imponerande – Europa hittade billigare och bättre alternativ till den ryska gasen och många ryssar hade fått det tillräckligt bra för att bara behöva se till sina egna behov utan också lyfta blicken och kritisk granska det samhälle Putin byggt upp.

Det blev uppenbart att segern i presidentvalet inte gett Putin den legitimitet han hoppats på. Bilden av honom som ung och stark, flygande med tranor eller dykande efter antika vaser på havets botten väckte ingen respekt, bara fnitter.

Putin blev tvungen att hitta en ny image, nya paroller och en ny politisk grund att stå på. För att behålla den stora massans stöd behövde Putin och hans kamrater bli mer populistiska och rikta fokus på det som kunde ena folket över detta gigantiska land, ett land som är långt från homogent, med kristna, muslimer, buddister, otaliga traditioner och kulturer.

Konservativ familjepolitik

Putin valde familjevärderingar som sitt nya honnörsord. På det första talet han höll för den Federala församlingen efter att återvänt till presidentposten sa han att ”det ryska samhället saknar ett andligt kitt, vi saknar det som gör oss alltid stärker oss och som vi alltid kan vara stolta över.” Han sa att det var nödvändigt att stödja våra traditionsbärare.

Den främsta traditionsbäraren i Ryssland är den ryskortodoxa kyrkan. Men man behövde en fråga som kunde ena såväl muslimer som kristna. Då bestämdes att det var  på familjen fokus skulle läggas.

Det var familjevärderingar som gjorde Ryssland till Ryssland, det som skilde landet från Europa och visade Rysslands suveränitet gentemot omvärlden. En mycket konservativ familjepolitik blev den nya ideologin.   

Homosexuella utpekas

Det var här någonstans som de homosexuella kom in i bilden. Eftersom homosexuella inte ansågs kunna bilda familjer utsågs de till fienden, enligt devisen att fienden enar folket.

De homosexuella var en passande grupp – en minoritet som redan var hårt ansatt av den utbredda homofobin  det ryska samhället och där man visste att mycket få skulle våga börja försvara sina rättigheter.

De homosexuella klädde i också i rollen som fiende, eftersom de hade en koppling till väst, där synen på homosexualitet skilde sig från den ryska. Ryska medier inledde en kampanj mot väst, vars tolerans skulle leda till Europas befolkning utplåning.

Man pratade om det enkönade hotet från väst och Skandinavien pekades ut som härföraren.  Det talades om att väst ville se en gayrevolution i Ryssland, vars syfte var att försvaga Ryssland demografisk.

Lag på andlig grund

Det stiftades en rad lagar med andliga grunder. Lagen som förbjuder propaganda för homosexuella bland minderåriga, lagen till skydd av troendes känslor, lagen som ger rätt att stänga internetsajter utan domstolsbeslut och lagen om ändring av familjekodexen.

Dessutom ligger ett lagförslag som om den går igenom ger myndigheterna rätt att frånta homosexuella deras barn.  

Om nu Ryssland hade en unik syn på familjen var det ju omöjligt att låta ryska barn hamna hos enkönade familjer i det syndiga väst. I juli kom då lagen som förbjuder adoption till homosexuella och länder som erkänner enkönade äktenskap. 

Och nu är vi här. Samtidigt som Rysslands barnhemsbarn ökade med 118.000 barn under 2012 så har adoptionen till utlandet nästan avstannat. Än så länge har bara Italien en fungerande bilateralt avtal med Ryssland, som garanterar att ryska adoptivbarn inte kan hamna i enkönade familjer.

Ett avtal fanns också med Frankrike, men sedan Frankrike i våras antog en lag som tillåter enkönade äktenskap har all adoption dit också brutits. 

Skaffar inte barn

Det man talade mindre om var alla de orsaker som ligger bakom den negativa demografiska utvecklingen i Ryssland. Varför så många ryssar avsäger sig sina barn. Varför så många väljer att göra abort istället för att föda. Många av mina ryska vänner vågar inte skaffa barn.

De har inte råd, för att de inte kan leva på en inkomst när mamman går på föräldraledighet. Den ryska föräldrapenningen är 40 procent av inkomsten, men max tre tusen kronor. Många kan inte, på grund av gammal sovjetisk lagstiftning, skriva sig på adressen där de bor och kan därför inte få dagisplats.

Mina väninnor vet att risken är stor att de får sparken om de blir gravida och har man inget jobb är föräldrapenningen cirka 500 kronor. Dessutom slutar 80 procent av alla registrerade äktenskap i Ryssland i skilsmässa och som ensamstående är det givetvis ännu svårare att klara sig.

Putins bedrift

Många ensamstående kvinnor lever med sina mödrar för att få livspusslet att gå ihop, men om alla dessa miljoner ”enkönade familjer” är det ingen som talar om.

Hur man i det läget kan påstå att man kan öka reproduktionen genom att stifta andliga lagar och förbjuda utländsk adoption istället för att skapa bättre villkor för barnfamiljer är för mig en gåta.

Att Putin lyckats få det ryska folket att rikta sin ilska mot homosexuella och inte mot politikerna måste därför ses som en bedrift.

Frågan är bara hur länge denna nya ideologi håller och hur många ryska barnhemsbarn som under tiden hinner växa upp utan en familj.