2016 var det som om luften gick ur många av oss som under många år arbetat för att göra världen lite bättre för lite fler. Det började med David Bowies död och slutade med att Donald Trump mot alla odds valdes till amerikansk president.

Däremellan avlöste det ena eländet det andra. Fakta fick ge vika för subjektiva åsikter. Tonläget skruvades upp. Rena skära lögner och påhittade nyheter dominerade plötsligt debatten.

Allt blev svart eller vitt i våra filterbubblor och både källbelagda fakta och medmänsklighet tycktes drog konsekvent det kortaste strået.

För ett par dagar sedan fanns det inte någon större anledning att tro att 2017 skulle bli bättre, snarare tvärtom. Men, när president Obama meddelade att visselblåsaren Chelsea Manning ska friges redan den 17 maj i år, så infann sig plötsligt hoppet igen.

Manning benådas visserligen inte i bemärkelsen att hon frias från skuld. Hon har fått sitt straff kortat med nära trettio år. Beslutet åtföljs också av en noggrann förklaring av vad man anser vara skillnaden mellan Mannings och Edwards Snowdens situation, men beslutet är ändå ett trendbrott värt att uppmärksamma.

USA hållning till visselblåsare har alltid varit styvnackad. Obama är inget undantag. Skälen till att Manning nu släpps fri kan vara många.

Det finns viss anledning att lägga både tid och energi på att spekulera kring huruvida Obamas beslut är för lite för sent eller om det är sprunget ur egoism eller ur genuin vilja att göra rätt.

Det var trots allt under Obamas administration som Manning först fängslades och underrättelsetjänsterna fick historiens mest omfattande möjligheter att samla in privat information.

Sådant kan naturligtvis fläcka en avgående presidents eftermäle betänkligt.  

Men, om nu spekulationer är allt vi har att gå på, så kanske vi ska lägga det till handlingarna och istället lägga vår tid och energi på något mer fruktbart.

Något som är lite mindre uppskruvat och absolut 2016, något som är handfast och som kan tjäna oss bättre under ett mer eftertänksamt och empatiskt 2017.

Mitt förslag är att vi hedrar Mannings uppoffring med att ställa oss till sanningens förfogande. Den verkliga sanningen. Den som inte består av subjektivt och löst tyckande, utan den som kommer väl faktagranskad och försedd med trovärdiga källor. 

Trump är inom kort president i USA. Han har redan ett lika väldokumenterat som elastiskt förhållande till sanningen. Snart är det val här hemma i Sverige.

Vi har gott om populister i både nya och gamla partier som i detta nu planerar att gå i Trumps fotspår. I jakten på väljare är sanningen bland det första som offras. Oavsett politisk tillhörighet, så är det en förlustaffär för oss alla.

Låt oss göra 2016 till en anomali, en tillfällig Ding Ding Värld. Låt Mannings strävanden inspirera. Kräv att få trovärdiga källor på den information du förväntas ta till dig. Leverera den information du skickar med lika trovärdiga källor.

Bryt dig ur trånga filterbubblor och ställ ordentliga krav på sanningshalten i både din egen och andras kommunikation.

Tillsammans kan vi 2017 ge den faktabaserad sanningen en hejdundrande comeback.