Att Kent Ekeroth (SD) åtalas för ringa misshandel ställer den sverigedemokratiska partiledningen inför ett strategiskt dilemma. Visserligen tenderar skandaler ha kortvariga negativa effekter – om några – på väljaropinionen.

Istället är det de gryende samtalen med moderaterna som gör hanteringen av Ekeroths ställning som SD-företrädare känslig.

Å ena sidan är Ekeroth en framstående och erfaren företrädare för SD som ofta med eftertryck lyckas förmedla kärnan i partiets ideologi: skyddandet av en viss typ av svenskhet och nationalism där ”statens kärnuppgifter” är att värna ett tusenårigt arv av svensk ”särart”.

Förmodligen entusiasmerar han en viktig del av partiets kärnväljare.

Ekeroths ställning som frispråkig ideolog talar därför för att partiledningen kan ha anledning låta honom fortsatt få någon form av roll i partiet när eventuella efterräkningar från åtalet har kommit i bakgrunden.

Å andra sidan står partiledningen på tröskeln till att uppnå ett länge hett åtrått mål: bli av med den pariastämpel som övriga riksdagspartier har satt på SD. Moderaterna har precis öppnat dörren på glänt för att samtala med partiet.

Det är därför viktigt för SD att framstå som en seriös samtalspartner.

Oavsett hur det går för Ekeroth i den stundande rättegången är nog ”seriös” en beteckning på honom företrädare för andra partier kan ha svårt att acceptera – inte minst som han även var en nyckelfigur i den sk järnrörsaffären.

De återkommande tumulten kring Ekeroth talar därför för att partiledningen kan ha anledning vilja klippa banden med honom.

Moderaternas potentiella relation till Sverigedemokraternas är känslig. Trots den nya linjen tenderar partiföreträdare att lyfta fram relativt triviala ting som möjliga samarbetsområden – tex regler kring cykelställ eller biobiljetter.

Omdömen om SD:s ideologi har däremot varit ganska beska. Partiets ordförande i riksdagen kulturutskott menar att SDs politik är ”väldigt exkluderande och isolationistisk . . . sätter de människa mot människa och det är inte förenligt med vår värdegrund” (SVT 1 feb).

Mycket talar för att hållningen visavi SD inte är helt klar internt i M.

Ingen skall tro att Sverigedemokraternas ideologi står och faller med Kent Ekeroth.

Tvärtom, den nationella svenskhetsideologin är fast förankrad i centrala partidokument, men i den utsträckning Ekeroth har blivit en symbol för långtgående och svepande uttolkningar av ideologin kan det finnas skäl för partiledningen att betrakta honom som en belastning.

Väljarstudier pekar dessutom på att det i första hand är invandringsfrågan i sig som lockat väljare till SD och kanske inte i första hand andra typer av frågor som har med partiets ideologi att göra.

Partiledningen kan därför förmodligen distansera sig från Ekeroth utan större väljartapp. Att han samtidigt är en välkänd uttolkare av partiets ideologi gör att partiledningen står inför ett dilemma.

Dilemman är svåra att lösa. Därför skall det bli mycket spännande att följa partiledningens agerande.