På fredag är det en viktig dag, då väljs den nya presidenten för Fifa.
Den här dagen är viktig för fotbollens framtid och viktig för 30 miljoner damfotbollsspelare världen över. Förutom 30 miljoner damfotbollsspelare så är det ett stort antal kvinnor som engagerar sig inom fotbollen. Och antalet växer.
Men Fifa, fotbollens högsta organ speglar inte verkligheten. Färre än två procent som röstar i Fifa-kongressen är kvinnor. 3 av 26 ledamöter i exekutivkommittén är kvinnor.
Ser man till presidenter/ordförande av nationsförbunden, alltså de med beslutande är bara 3 av 209 representanter kvinnor.
Inför fredagens kongress har Fifa:s reformkommitté lagt fram ett förslag på att 6 kvinnor (16 procent) till FIFA Council, som efterträder exekutivkommittén.
En siffra som är långt ifrån de 30 procent som FIFA Task Force for Women’s Football lade fram till förslag.
Forskningen är tydlig – grupper med jämn könsfördelning presterar bättre. Något som både regeringar runt om i Europa har insett, då många har en kvinnlig representation på 30 procent eller högre.
Damfotbollen växer för varje år och potentialen på den fortsatta utvecklingen är stor. Men det kräver att damfotbollen blir prioriterad hos Fifa, i deras ställningstagande, riktlinjer till medlemsnationerna och riktade insatser till klubbar och olika styrande organ.
Om inte Fifa på olika sätt prioriterar damfotbollen finns inte heller incitament för andra beslutsfattare att investera.
Vi ser i dag en stark uppåtgående trend när det handlar om klubb- och ligafotboll på damsidan.
Damallsvenskan, en av Europas starkaste ligor, och Elitettan är till största delen egenfinansierade ligor där klubbarna lägger en stor investering för inte bara se till att sätta Sverige i Europatoppen utan även tar ett ansvar för spelarutveckling av spelare i olika åldrar.
De behöver bättre förutsättningar för att bedriva sina verksamheter och fortsätta utvecklas.
Sju procent av tränarna i världen är kvinnor. Här behövs det en större kraft för att rekrytera och även visa framtidens möjligheter för kvinnor att satsa på tränaryrket.
I dag är det en begränsning då kvinnliga coacher inte verkar vara lika attraktiva, oavsett en hög tränarutbildning, för tränarjobb utanför damfotbollen.
Detta begränsar möjligheten för kvinnliga tränare att kunna leva på sitt arbete och kan även i sin tur göra att utbildnings- och yrkesvalet blir ett annat. Det är ett exempel där jämställdhet inom fotboll är allas ansvar och inte enbart damfotbollen.
Fotbollen kan inte vänta och kvinnor ska inte behöva höra att vi behöver vänta ännu längre. Det vänder inte på en dag men arbetet måste starta nu.
Det behövs verkstad av det som finns i förslaget för stadgarna, där den nya meningen i Fifas uppdrag bland annat är att ”verka för utvecklingen av damfotbollen och för deltagandet av kvinnor på alla nivåer inom idrotten.”
Så låt fredagen bli en viktig dag, för fotbollen och framtiden. Att Fifa tar klivet in till 2000-talet och blir ett organ som erbjuder alla möjligheten att få vara med och påverka. Men som också bättre speglar den värld som vi lever i och vill leva i.
