Det kan vara ett sista kapitel på en av svensk friidrotts starkaste karriärer och berättelser. I prisskåpet finns ett EM-guld, VM-brons inomhus och SM-guld på den nivån att man tappar räkningen.

Men berättelsen handlar lika mycket om skadorna, om drivet att komma tillbaka – och om att faktiskt komma tillbaka och i eftermiddag smått sensationellt stå där i startblocken.

– Naturligtvis är det ju verkligen en dröm som går i uppfyllelse. Det är otroligt mäktigt. Men sen är det ju liksom en tävling som alla andra som man ska förbereda sig för. Man har sina rutiner, säger hon men konstaterar ändå:

– Det kan vara så att jag njuter lite mer än de flesta andra.

Varje pass utan smärta – en seger

Hon har sina skäl.

– Varenda pass som jag kan göra utan att det gör ont känns som en seger. Så jag är fortfarande inte avtrubbad i det avseendet. Det är himla härligt att få göra det som är så himla kul, säger 35-åringen som strax efter klockan 16 gör entré i Rio-OS.

Tror du att det kommer hjälpa dig i kvalet?

– Absolut, det tror jag faktiskt. Jag känner ett helt annat lugnt. Det är mycket roligare att tävla nu också. Och så har jag helt andra erfarenheter.

Kallur om tiden: ”Dålig koll faktiskt”

Hon har konsekvent valt att inte prata om resultat inför eftermiddagens kval på 100 meter häck. Där finns bara drömmar.

– Jag drömmer naturligtvis om att få fram det jag tror finns. Å andra sidan har jag inte så mycket att jämföra med. Det var så längesen jag var i bra form så det är svårt att relatera till hur känns det nu. Vad blir det här för tid? Det har jag dålig koll på faktiskt, säger Kallur som ändå ger den där lilla gnistan som det svenska folket vill se bli till eld:

– Jag upplever att jag har mer än det jag har gjort tidigare. Det är bara så jäkla kul att få chansen att eventuellt göra det.