Kovaltjuk bröt med New Jersey Devils i somras, och flyttade hem till St. Petersburg, med tolv år kvar på NHL-kontraktet. Svarta rubriker i Nordamerika- prestigevinst för KHL och rysk hockey. Ironiskt nog var det NHL-lockouten som avgjorde saken för Kovaltjuk.
-Jag märkte hur bra jag mådde av att vara hemma med familjen och nära släkt och vänner. Tanken väcktes då, och sen direkt efter NHL-säsongen gick jag till Lou (Lamoriello, General Manager), och frågade om det skulle gå att lösa. Allt gott till Lou som förstod mitt allvar.
Vilka reaktioner fick du i Nordamerika?
-Var och en får tycka som de vill. Alla har rätt till det. Men jag har spelat elva år i NHL och alltid kommit väl förberedd och alltid gjort mitt bästa. Ingen kan säga något annat. Nu har jag tagit det här beslutet. Det är en ny tid i mitt liv.
-Jag är en lycklig man, Ilja Kovaltjuk skrattar (faktiskt). Det är första gången han talar med väst-media om flytten.
Senast samtliga aktuella ryska landslags-spelare befann sig på samma plats var i Vancouver under OS 2010.
”Vi borde sättas på piedestal”, pustar presschefen Mikhail, ”Det har adrig hänt tidigare att vi lyckats få till en sådan här tillgänglighet.
Det ska inte gå”. Det närmar sig deadline nu, för det största som kommer att hända under deras aktiva karriärer.
”Största ögonblicken i mitt liv”
Alexander Ovetjkin sa redan 2009, året före OS i Vancouver att han skulle spela hemma-OS i Sotji även om inte NHL och IOK kom överens. Att han hellre bryter sitt NHL-kontrakt än att missa livets viktigaste turnering.Jevgeni Malkin hängde på, sa samma sak. För snart fem år sen alltså.
-Jag är så glad att NHL till slut sa att ”ni får åka”, oavsett. Det är en stor lättnad att slippa den oron inför OS, säger Ovetjkin, som är ambassadör för spelen och som ska bära facklan.
-Det kommer bli ett av de största ögonblicken i mitt liv. Jag får representera mitt land inför hela världen.
Ovetjkin spelar sitt tredje OS i februari. Han har aldrig vunnit OS-guld, inte ens tagit medalj. Här någonstans finns kärnan av pressen på en grupp spelare som, till skillnad från tiden då Ryssland hette Sovjetunionen, aldrig lyckats fullt ut i Olympiska Spel. De förväntas vinna guld. På hemmaplan. En hel nation kräver det.
Pressen enorm på spelarna
Pressen på ryssarna inför hemma-OS kan inte överdrivas. Spelarna fick se hockeyarenorna inifrån för första gången. De fick sina OS-kläder. De släppte en OS-video (aldrig tidigare visad i väst), tillsammans med en av Rysslands mest kända sångerskor Irina Allegrova.
De hade en 30 minuters intervjustund där samtliga spelare var tillgängliga. Presschefens frustration refererade till just de 30 minuterna. Visst är det svårt att få Ovetjkin, Datsjuk, Malkin, Syomin, Kovaltjuk, Radulov och stjärnorna till Sotji samtidigt, men att också få dem att dyka upp på en halvtimmes fritt minglande med pressen, alla samidigt, ”har gjort mig gråhårig” skrattar Mikhail nervöst.
We need to ”slappna av”
Bolsjoy Ice Dome. Truppen såg huvudarenan för ishockey inifrån för första gången. Här ska coach Bilyaledtinov och manager Kasatonov, som vann OS-guld tillsammans 1984, basa 30 år senare. På hemmaplan.
-Det är en chans som du bara får en gång i livet, säger Ilja Kovaltjuk.
OS i Sotji spelas på europeisk rink, och att ha Kovaltjuk i KHL hela vägen fram till spelen försämrar inte Rysslands chanser. Han är en av få spelare i truppen som tagit medalj i OS- ett brons från 2002. Nästa OS blir hans fjärde. Samma sak gäller Pavel Datsjuk, som spelar i Detroit, svensklaget.
Datsjuk menar att visst har Ryssland press på sig, men att de måste vända den till något positivt. Han avslutar:
-We need to ”slappna av”. På klockren svenska.