– Man tänker sig nog att sagan och fantasin, under 70-talet, inte var lika framträdande som under 80-talet, säger Olle Widhe som är docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.

Men du har tittat närmre på det här, och det stämmer inte enligt dig?

– Jag skulle säga att fantasin är närvarande i 70-talets barnböcker. Och det är inte så att bara fantasin är närvarande utan den kan också användas i politiska syften, säger han.

”Humoristiska och absurda”

I år är det 50 år sedan det omtalade revolutionsåret 1968. På barnboksinstitutet uppmärksammas det med en utställning och ett nummer av tidskriften Barnboken som djupdyker i barnlitteratur från perioden runt 68. Litteraturvetaren Lydia Wistisen skriver till exempel om Barbro Lindgrens Loranga, Masarin och Dartanjang – en berättelse som inte stämmer med en del av dom förutfattade som finns om barnböcker från den tiden.

– Hennes böcker är inte uttalat politiska. De är ju framförallt väldigt humoristiska och absurda. Men jag vill mena på att det finns något politiskt i det lekfulla, säger Lydia Wistisen som även är litteraturkritiker.

”Nya tankar om barnet”

Olle Widhe har ägnat de senaste åren åt att utforska just 1970-talets politiska barnböcker, en väldigt viktig period i barnlitteraturhistorien enligt honom.

– På 70-talet är det många viktiga och nya tankar om barnet som diskuteras, det kan vara barns rättigheter eller barns förhållande till vuxna. De tankarna omsätts också politiskt på ett sätt som det tidigare inte gjorts, säger han.