En skådespelare med dialekt måste kunna prata rikssvenska.
Adam Lundgren, från Göteborg, får nästan jämt dölja sin dialekt i film och på tv. Det är rikssvenska, eller stockholmska, som gäller.
– Oftast, eller nästan alltid ska det pratas rikssvenska eller stockholmska. Jag har inga problem med det. Att prata en annan dialekt tycker jag är kul. Det tråkiga är att det alltid blir rikssvenska eller stockholmska oavsett var filmen utspelar sig, säger han.
Stockholmska som rikssvenska
I ”Känn ingen sorg”, filmen om Håkan Hellström, spelar Adam Lundgren huvudrollen. Då fick han prata göteborgska. Det var snudd på första gången i filmsammanhang.
– Det handlade om en göteborgare i Göteborg. Då ville de till och med ha mer dialekt. Annars är det mycket, ”bort, ta bort, ingen dialekt!” Och då tänker man, ”okej, jag fattar. Rikssvenska eller stockholmska”.
”Låt folk ha kvar sina dialekter”
Att stockholmskan blir synonym med rikssvenskan i film och tv är inte konstigt, tycker Adam Lundgren. Det mesta i Sverige utgår från Stockholm.
– Även grov stockholmska räknas som rikssvenska, för de flesta producenter är bosatta i Stockholm. Besluten fattas där. I ”Torka aldrig tårar” är det inte konstigt att Benjamin pratar stockholmska. Han bor där. Men att man sällan vågar göra någonting annorlunda är trist.
– I ”Wallander”, som utspelar sig i Ystad, pratar de rikssvenska. I ”Höök” uppe i Norrland är det stockholmska. Den dialekten är norm. Man hade aldrig gått med på att någon som pratar skånska eller göteborgska eller vad fan som helst är med där. Ibland kunde det vara bra att låta folk ha kvar sina dialekter fast att det utspelar sig någon annanstans. Folk flyttar ju runt.
Finns en rädsla
Men dialekt är inte gratis. Det kan rent av vara en resursfråga att film- och tv-världen är så dialektalt homogen.
– Om dialekten inte har någon betydelse för historien kan jag förstå att man väljer att fokusera på någonting annat. Det kan vara ett jättejobb att låta alla gå till talpedagog och lära sig dialekt.
Adam Lundgren tror att det finns en rädsla. Kanske för att uppröra. Produktioner som ger sig i kast med dialektala experiment blir inte sällan kritiserade.
I SVT-serien ”Ettor och nollor” pratade stockholmsbaserade Gustaf Skarsgård bred göteborgska. När serien sändes dundrade kritik om brist på autencitet i sociala medier.
– Jag gillade det som fan med Ettor och nollor, att regissören sa, ”okej, vi kan ha skådespelare från Stockholm men då ska de prata göteborgska. Hellre att man satsar än att det alltid är samma, säger Adam Lundgren.