Sveriges enda fasta scen för konstperformance ligger i Malmö och heter Lilith Performance Studio. Animal är deras 53:e verk, skapat av studions konstnärliga ledare Elin Lundgren och Petter Pettersson i samarbete med musikern Cecilia Nordlund.
– Vi har skapat den här rockklubben för att leka med perspektivet fiktion och verklighet och vi kommer blanda in publiken i den uppbyggda rockklubben, säger Elin Lundgren.
Avlägsna släktingar till bandet
Den regisserade rockklubbs-loopen är 30 minuter lång och går runt, runt under kvällen. När publiken släpps in av dörrvakten vet de inte vem som är skådespelare och vem som är vanlig besökare, men de typiska rockklubbsbesökarna finns där.
– Vi har de unga tjejerna som kommit in för att de känner dörrvakten och som får öl langad till sig, vi har managern, vi har avlägsna släktingar till någon i bandet och rockers som är lite mer tillbakalutade, som hängt på rockklubbar i trettio år och som ler överseende åt de unga människorna som rockar loss, säger Petter Pettersson.
Grupptillhörighet och utanförskap
Besökarna kan själva välja om de vill rocka framför scenen, hänga i baren eller bara betrakta allt på avstånd.
– För oss handlar det väldigt mycket om att synliggöra grupptillhörighet och utanförskap. Att man som människa känner sig sjukt unik i en viss grupp, och sen när man kommer in i den gruppen så märker man att man att man bara är en av alla andra, säger Elin Lundgren.
Vad skiljer då detta från en vanlig rockklubb?
– Att vissa delar är väldigt inövade. Men egentligen kanske det inte skiljer sig så himla mycket, säger Elin Lundgren.
”Det kommer ändå från hjärtat”
Artisten Cecilia Nordlund spelar rollen som rockstjärnan på klubben. Hon har funderat mycket på vad den rollen innebär ända sedan hon var frontfigur i bandet Souls på 90-talet.
– På ytan skulle det vara att vi var helt fria och sket i allt, fast egentligen var varenda grej uttänkt, säger hon.
Under arbetet med Animal har hon experimenterat mycket med det fiktiva i rollen som artist.
– Nu är jag jätteöverdriven och använder varenda klyscha, och märkligt nog så sitter det i ryggmärgen. Det har inte varit svårt att plocka fram. Så jag vet knappt vad som är personan och vad som är jag egentligen för det kommer ändå från hjärtat, och där tror jag inte du kan ljuga, säger Cecilia Nordlund.
”Vi behöver leka”
Kanske är det just inslaget av fantasi och konstruktion som får människor att överhuvudtaget vilja gå på rockklubb.
– Jag tror att vi behöver leka och vara i olika fiktioner för att stå ut med vår ensamhet, och för att hitta tillhörighet i en grupp, säger Petter Pettersson.