– Jag är definitivt präglad av västvärlden, men för mig är det en komplicerad relation. Men det här är mitt bagage, vårt bagage, säger Arthur Jafa och refererar till en lång historia av rasism.

Att vara svart i ett samhälle som formats av slaveriet är det som ringar in Arthur Jafas arbete. Annars kan det vara svårt att med exakthet ange hans position. Han är utbildad arkitekt som tog klivet in i filmvärlden i samband med den banbrytande indiefilmen Daughters of the Dust (1991) som han plåtade. Han har gjort dokumentär och samarbetat med Beyoncé och Solange. Och sedan en tid tillbaka är han videokonstnär. Hans position kan liknas vid utforskarens, placerad långt ner i underjorden.

– Jag befinner mig i ett gruvschakt 300 meter under jord och jag är nyfiken på min omgivning. Jag måste använda det språk jag har tilldelats för att beskriva mitt tillstånd, min svarthet, säger han.

Ny utställning på Moderna museet

I utställningen på Moderna museet visas hans videokonst tillsammans med verk av fotografen Ming Smith och bildkonstnären Frida Orupabo. Det centrala med utställningen är svarthet, vad det innebär att vara svart och hur bildkonst som utgår ifrån den erfarenheten kan se ut.

Det är något som hittills saknats, menar Jafa och jämför med populärmusiken där just svarthet, med sitt ursprung i Afrika, är hårdvaluta. Så borde det också vara inom bildkonsten.

– Jag syftar på att delta i en kontext som inte skulle existera i sin nuvarande form utan inflytandet från afrikansk konst, säger han.

– Just nu ser vi många svarta konstnärer som tar plats i konstvärlden. Och till skillnad från, låt oss säga Formel 1, där finns inte en mängd svarta personer som väntar på att bli inkluderande. Men så är det i konstvärlden.