Varje år hålls en internationell grupputställning i Wanås skulpturpark. I år har åtta konstnärer utgått från temat ”faran med en enda berättelse”, efter ett tal av författaren Chimamanda Ngozi Adichie.

Den tyska konstnären Anike Joyce Sadiqs verk, You never look at me from the place from which I see you, är ett slags skuggspel. Betraktaren tar plats på en ensam stol och ser sin egen skugga på väggen, samtidigt som andra skuggor rör sig runt betraktaren.

– Verket knyter an till mina egna upplevelser av att växa upp i Tyskland och vara väldigt synlig på grund av min hudfärg. Jag har alltid känt att människor tittar på mig, och en sorts dubbelhet i att ständigt betraktas, även medan man själv betraktar något, berättar Anike Joyce Sadiq.

Bensinindränkt lyx

Konstnären Lungiswa Gqunta arbetar med vardagliga material för att vrida på perspektiven. Till exempel på förnimmelsen av en gräsmatta – hennes består av krossade flaskor, blick och bensin. Verket heter Lawn I.

– Jag skapade verket i Sydafrika, när jag tänkte på privilegierade och luxuösa platser. Jag vill att lukten av bensin ska vara det enda som går att tänka på, att betraktaren både ska dras till verket och samtidigt vilja gå därifrån, säger Lungiswa Gqunta.

Miljöperspektiv

Konstnärerna Peter Geschwind och Gunilla Klingberg riktar sina blickar mot människa och miljö med sin skulptur som formas av skogen.

– Det är stora sjok med presenningar som blåser upp sig och formas av grenar och träd. Plötsligt såg vi att avtrycket som grenarna bildar har precis samma struktur som blodkärl och vener. Så om man tittar in påminner det om att titta in i en mänsklig lunga. Det kändes märkligt om man då tänker att skogen är jordens lunga, säger Peter Geschwind.