Testade självoptimering i ett år: ”Har blivit väldigt bestraffande”

Publicerad

Nytt år innebär ofta nygamla idéer om att från och med nu förbättra sig själv.
Några som tagit fasta på det är Carl Cederström och Andre Spicer.
I sin nya bok har de två akademikerna lämnat arbetsrummet och wallraffat självhjälpsindustrin.
Kulturnyheterna träffar en av dem på ett gym i Stockholm.

– Vi lever i ett samhälle som i väldigt hög grad präglas av självhjälp och självoptimering och att vi kan eller bör optimera alla områden i våra liv, alltifrån om hur vi äter, hur vi tränar, hur vi umgås med varandra, hur vi har sex, hur vi tjänar pengar. Ja, det är egentligen ingenting som vi inte kan optimera och vi ville skildra den här världen inifrån, berättar företagsekonomen Carl Cederström.

Efter att häromåret ha skildrat självhjälpskulturen på tryggt avstånd i boken Wellnessyndromet, försökte de båda forskarna under ett år systematiskt förbättra sig på ett utvalt område per månad.

Som kropp, hjärna och produktivitet. Samtidigt förde de dagbok som nu publiceras som ”Den vilda jakten på ett bättre jag”.

– Många av oss har arbeten eller gör saker i livet där det är väldigt svårt att se på vilket sätt vi blir bättre eller gör resultat.

Förbättrar fysiska resultat

Men här på ett gym: Om man bara arbetar tillräckligt hårt, stoppar i sig den maten som krävs, kommer resultatet, för de allra flesta, att komma till slut.

– Jag tror att många personer önskar att världen var så enkel.

De mätbara resultaten från året är imponerande: Carl förbättrar sina resultat med 50 procent i bänkpress, han lär sig franska och skriver en deckare.

Men på andra områden som moral och andlighet är resultaten svårare att mäta, som exempelvis Carls schamaniska trumresa, en så kallad själaflygning:

– Då ska man visualisera en plats som man känner till väl, som i mitt fall var en plats i en skog, och börja gräva neråt i tankarna, genom rötter, säger han.

– I mitt fall hamnade jag på någon motorcykel och svävade iväg och var på någon liten kulle. Allting ändrades till pastellfärger och bakom mig dök en tiger upp. Jag kommer ihåg när jag kom hem på kvällen och berättade för min fru om de här olika sakerna så sa hon: ”Men vaddå, det där har ju du bara hittat på”.

”Varför ska vi förlåta personer som är lata?”

Och de båda forskarnas slutsats är inte heller entydig.

– Det finns mycket man kan hitta som kan hjälpa personer att bli bättre på olika sätt, men det som kanske är mer problematiskt med den här världen som ett samhällsfenomen är att man sätter så oerhört stort fokus och press på hur det alltid ligger i individens händer att förändra sig själv, säger Carl Cederström.

En effekt av projektet, menar Carl Cederström, var att relationen de båda forskarna sinsemellan förändrades.

– Och det som händer i slutet av det här året är att vi inser att vår relation har blivit väldigt dålig, vi har blivit väldigt bestraffande mot varandra. Och det tror jag säger någonting, inte bara om det här projektet utan den självhjälpskultur som vi ser i dag, att om vi hela tiden kan bli bättre om vi bara arbetar hårdare, varför ska vi då förlåta personer som är lata, som inte gör allt de kan?

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer