Tomas Alfredson lärde känna John le Carré inför inspelningen av filmen ”Tinker, Taylor, Soldier, Spy” (2011). Filmen som baseras på le Carrés roman med samma namn.

Efter det har de hållit kontakten.

Sista gången de sågs bjöd Alfredson le Carré på biff Rydberg på en restaurang i Stockholm, i samband med att författaren tog emot Palmepriset i januari i år.

– Just idag känns det härligt att ha fått träffa honom den där sista gången tillsammans med hans hustru Jane. Det var väldigt mysigt och vi hade ett trevligt möte, säger Alfredson.

”Han hade en integritet som nästan ingen visar nu för tiden”

Regissören minns le Carré som strikt, medveten och kunnig samtidigt som han kunde vara tramsig och skojig.

– Han hade väldigt klara ståndpunkter och kurage. Han hade en integritet som nästan ingen visar nu för tiden, och kraften att avstå. Det är verkligen en förebild och en fantastisk historieberättare vi har mist.

Leif GW Persson: ”Underrättelsetjänsten liknade le Carrés figurer”

Författaren och kriminologen Leif GW Persson har läst det mesta av John le Carré. Han uppskattar särskilt spionromanernas underfundiga ton.

– Han har en mycket stillsam humor. Jag har träffat en del representanter från den brittiska underrättelsetjänsten när jag jobbade för rikspolisstyrelsen. De var väldigt lika le Carrés figurer i sin framtoning. Jag är inte så svag för de hysteriska poliserna som springer runt med skjutvapen, det här är en mer laid back attityd, säger han.

”Häpnadsväckande vital skribent”

Även Leif GW Persson träffade le Carré i samband med att författare tog emot Palmepriset i Sverige.

– Vi pratade mycket kort. Han är en alldeles utmärkt författare. Själv tycker jag att allting tar dubbelt så lång tid och blir hälften så bra på grund av åldern, men han var en häpnadsväckande vital skribent. Många håller Tinker, tailor, soldier spy högt men själv är jag lite förtjust i Den lilla trumslagarflickan.

Hör Tomas Alfredsons historia om le Carrés porslinshundar i klippet ovan.