Tomals undersökande reportage om extrema islamistiska grupper och deras koppling till styret i Bangladesh hade stuckit många i ögonen under en längre tid. De anonyma hotsamtalen blev allt fler, en kväll sade den som ringde att Tomal skulle dö inom ett dygn och att man visste exakt var han befann sig. Polisen och hemmaredaktionen, den engelskspråkiga tidningen Daily Star, manade honom att gömma sig – fort.

– Jag åkte till en väns lägenhet i Dhaka och höll låg profil. Men en kväll, när jag pratade med en bloggande vän på gatan, såg jag en stor bil som cirkulerade kring oss. Jag sprang i väg, då klev sex, sju män med machetes och påkar ut och följde efter mig, berättar Tomal, som egentligen heter något annat.

Hans räddning den där kvällen i slutet av 2012 blev ett polisbås på gatan.

Jätteprotester

Några månader senare bröt stora protester ut i flera städer i Bangladesh, initierade av det nätverk för bloggare som Tomal varit med och startat och som bland annat kämpar för yttrandefrihet. Ett av demonstranternas krav var att Bangladesh ursprungliga grundlag från 1972, som förordar ett sekulärt statsskick, efterlevs.

Den sekulära principen sattes ur spel redan under 1970-talet och i det politiska tumult som rått de senaste åren har flera jihadistgrupper fått fäste i landet. Genom protesterna blev de sekulära bloggarna välkända för allmänheten – men också för sina fiender. Dödslistor började cirkulera och flera personer mördades brutalt.

Tomal, som säger att han är sekulär humanist och har vuxit upp i en hinduisk familj i landets näst största stad Chittagong, hade också andra problem. Han ville gifta sig med Mili, som han mött på universitetet där de båda läste statsvetenskap. Men Mili var från en muslimsk familj, förvisso moderat men där äktenskap över religionsgränserna inte sågs med blida ögon.

De två sade ja borgerligt och i hemlighet bara månader innan hoten tvingade Tomal att lämna Bangladesh.

Värre läge

– Jag kom till Skandinavien på ett stipendium i journalistik och hade planer på att återvända. Men läget hemma försämrades, jag hörde om vänner som brändes levande och slaktades på gatan och i sina sovrum.

Tomal talar intensivt och med skärpa. Han säger att tillvaron med sorg och rädsla gör att han tvingats söka psykisk hjälp.

Efter att den militanta islamistgruppen Ansarullah Bangla publicerat sin globala dödslista i fjol blev läget om möjligt ännu värre.

Personlig tro

I stället blev det Mili, som även hon fått varningar, som satte sig på ett flygplan för att förenas med sin man. Hon är aktivt troende muslim, men delar makens uppfattning att religion är något personligt som inte bör kopplas samman med politik.

Religions- och yttrandefrihet var också temat för det personliga tal hon höll på organisationen Humanisternas sekulära högtid i samband med riksmötets öppnande i dagarna.

– Religiösa stater är inte hållbara. Religionsfrihet bör också betyda frihet från religion, om man väljer det, säger de två med en mun.

I dag är de båda asylsökande i ett skandinaviskt land, och de säger att de ses som extremister i sitt hemland. Tomals svar om vad han skulle ändra om han fick bestämma i Bangladesh kommer blixtsnabbt.

– Den sekulära konstitutionen skulle råda. Och så skulle jag ta bort religion från utbildningsväsendet. Många madrasas (koranskolor) är en grogrund för extremism.