Titus Paar. Foto: Paar ProductionsVisa alla (3)
Visa alla (3)

”Det finns ett skrikande behov av genrefilm”

Uppdaterad
Publicerad
Filmregissören Titus Paar har i dagarna vunnit pris i Hollywood för sitt hemkokta fantasy-äventyr Legend of dark rider.
Han menar att svensk publik törstar efter genrefilm. – Jag tror att filmkonsulenter inte alls förstår det.

– Det är ett stort mishmash av allt jag tycker om, säger Titus Paar och slänger ur sig referenser som Game of thrones, Conan the barbarian och japansk storytelling, för att beskriva sin film Legend of dark rider som just belönats med utmärkelserna ”Bästa film” och ”Bästa regissör”på Hollywood International Moving Pictures Film Festival.

Men han reser också ett försvar mot nörd-referenserna:

– Den är ett mysterium likt Memento. Det är inte bara en snygg muskulös man som ska rädda en snygg kvinna någonstans. Det är en väldigt invecklat story som inte brukar göras i den här genren.

Började som barnskådespelare

Titus Paar växte upp i Kolmården och började verka som barnskådespelare, bara sex år gammal.

– Men när jag var 12 insåg jag att det inte var någon som ville upptäcka mig och att jag i så fall fick göra det själv.

Han började istället intressera sig för arbetet bakom kameran. Vid 15 års ålder långfilmsdebuterade han som manusförfattare och regissör med vilda western-rullen Gold Fever.

– Det var där jag hittade min kärlek till film, när jag såg halva publiken sitta och gråta till min larviga cowboy-film.

Istället för reklamfilm

För Titus Paar är filmskapandet något som puttrar på jämte brödjobbet som reklamfilmsregissör. Bortom glänsande svärd och skäggiga män i rustningar finns alltså en snävare vardag med allt vad det innebär. Och det var just ur denna slentrian som idén till Legend of dark rider reste sig ur.

– Dark Rider växte fram ur tristessen att göra reklam, den är en motpart till reklam.

För ett och ett halvt år sedan skred de så till verket, han och teamet. Budgeten på 80.000 har han och andra skramlat ihop ur egen ficka. Samtliga medverkande har ställt upp ideellt. Den i långfilmssammanhang ytterst blygsamma summan pengar har helt och hållet lagts på material, smink och effekter.

– När sådant här dyker så är det ganska lätt att få med duktigt folk, säger han och menar att Sverige är fullt av talangfulla men uttråkade reklamfilmare.

En stram budget erbjuder heller inga excesser under själva filmarbetet. Delar av filmen är inspelad på Adelsö utanför Stockholm. Teamet bodde då ihop kurade i en fotbollskiosk och badade bastu och drack folköl för att hålla modet uppe mellan tagningarna i ett rytande vinterlandskap.

– Produktionen innehåller allt jag tycker film ska vara. Det här är bara frukten av att vi hade en väldigt härlig upplevelse.

”Filmsverige ligger efter”

Genom att verka på independentscenen positionerar sig Titus Paar i samma rum som David Sandberg som förra året fick mycket uppmärksamhet för sin publikfinansierade actionkortfilm Kung Fury. Att göra film med små medel, intimt sammanlänkad med subkulturella referenser, kan tolkas som ett uppror mot etablissemanget.

– David Sandberg är också från en håla, det är vi från hålor som börjar ta över Sverige, säger han med glimten i ögat men sänder samtidigt en pik åt det etablerade filmsverige.

Titus Paar menar att det finns en törst efter mer utpräglad genrefilmer hos svenska filmkonsumenter.

– Det har man fattat i alla andra nordiska länder. Här ligger vi efter, det är som att vi fortfarande sitter fast i Bergman-spåret. Här känns det som att man glömt bort att vi faktiskt jobbar med underhållning, säger han och tillägger att han själv alltid gör alltid film som han själv vill se, men som inte finns och att Legend of dark rider är ytterligare ett exempel på ett sådant förfarande.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer