Doris Lessing tilldelades Nobelpriset i litteratur med motiveringen att hon var ”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”.

Hon kunde själv inte komma till utdelningen av Nobelpriset, bland annat på inrådan av läkare. Hon var, med sina 88 år 2007, den äldsta pristagaren som någonsin tilldelats litteraturpriset.

Flera romansviter

Doris Lessing föddes 1919 i Iran. Hon växte upp i Sydrhodesia, nuvarande Zimbabwe, men flyttade 1949 till London där hon också gav ut sin första roman The Grass Is Singing (1950, i svensk översättning: Gräset sjunger).

Två år senare kom hon ut med Martha Quest (i svensk översättning: Martha). Boken kom att bli den första delen av fem i romansviten Children of Violence (Våldets barn). Romansviten innehåller flera självbiografiska inslag.

Mot slutet av 70-talet gav Lessing ut sin första science fiction-roman av fem. Böckerna kom att utgöra rymdeposet Canopus in Argos: Archives (Canopus i Argo – ur arkiven), som gavs ut mellan 1979 och 1983. Lessings senaste bok kom ut så sent som 2001. Hon har också skrivit flera noveller och även teaterpjäser.

”Slutet på ett långt liv”

Dödsbeskedet kom som en chock för många, trots hennes höga ålder.

– Det är slutet på ett långt liv för en författare som har varit i gång i långt över sex decennier – oavlåtligt, rastlöst och med en förmåga att avsmaka vår epok med alla dess överlevnadsstrategier, sekter, fattigdom och korruption, säger Per Wästberg, författare och ledamot av Svenska Akademien, till TT.

– Framför allt kommer hon väl att framstå som en kvinnoskildrare av mått. Hon har betytt mycket för kvinnors frigörelse, säger Wästberg.

”En av de absolut största samtida författarna”

Enligt Per Wästberg var Lessing en av de absolut största samtida författarna i världen.

– Hon är en av de stora för hon har haft varma läsare runt precis hela världen som uppskattat henne extremt mycket, inte för att hon var språkkonstnär utan för att hon gestaltade deras erfarenheter som de ibland inte själva kunde ge ord till.

Fick Nobelprisbeskedet av pressen

En klassiker i Nobelprissammanhang är när Doris Lessing anländer till sitt hem i London 2007 och världspressen väntar på henne. Med stor möda tar sig den gamla damen ut ur taxin och frågar vad reportrarna gör där.

– Vi ska fotografera er, har ni inte hört nyheten?

– Nej.

– Ni har tilldelats Nobelpriset i litteratur.

– Christ.

– Hur känns det?

– Well, sådant här har pågått i 30 år nu, säger Lessing och betalar artigt taxin, får tillbaka växel och säger Thank you love till chauffören.

– Ok, nu ska jag fundera ut något lämpligt att säga. Vad tycker ni jag ska säga?

– Vad betyder priset för er?

– Ja, jag har vunnit varenda europeiskt pris de senaste 30 åren, every bloody one of them, säger Lessing och går in i sitt hus med löftet att återvända om fem minuter.