Joanna Kulig och Tomasz Kot som Pawel Pawlikowskis föräldrar i Cold War. Foto: Scanbox

Filmrecension: Cold War

Publicerad

Polske Ida-regissören Pawel Pawlikowski är tillbaka med en passionerad, vacker och vältrimmad kärleksfilm baserad på hans egna föräldrars stormiga relation.

Pawel Pawlikowski vann en Oscar med sin förra film, det fulländat fina och suggestiva dramat om nunne-novisen Ida. Här får vi en nästan lika stark upplevelse. Samma slående vackra svartvita foto, samma närmast kvadratiska format men de mentala vyerna är vidare när vi följer en böljande passionerad kärlekshistoria, under två decennier och genom flera länder.

Wiktor är en av tre ledare för en sång- och dansakademi som turnerar runt i östblocket med sina välkoreograferade och mäktigt ljungande folksångsframträdanden. Zula är den unga kvinnan, den oslipade diamanten, som blir den stora stjärnan och Wiktors älskade – en dynamisk duo som är baserad på regissörens egna föräldrar.

Cold War är en vältrimmad skapelse som klockar in på ynka 85 minuter, vilket i och för sig är djupt imponerande: det krävs en rejäl berättarbegåvning för att klämma in så många relationsturer och resor på så kort tid, men det är på knocken att han klarar av det. Det är sällan jag önskar att en film ska vara längre, men det hade inte skadat om deras förhållande hade fått lite mer emotionellt kött på benen.

Men okej, annarsär det elitklass på alla håll, inte minst gäller det ett formidabelt agerande – Joanna Kulig som den nyckfullt kraftfulla Zula är fenomenal – men det är ändå musiken som spelar huvudrollen, från inledningens folklore till jazzen i Paris. Vissa låtar blir som ständiga följeslagare, de transformeras i takt med det struliga paret, kommenterar det som sker, samtidigt som den står för en del av framåtrörelsen. Som en musikal för oss som inte gillar musikaler.

Eftersom det handlar om Polen under det kalla kriget dröjer det inte länge förrän kommuniststyret tvingar ensemblen att lägga till några Stalin-hyllande sånger på programmet. Alltså politisk styrning av konsten. Det görs ingen större sak av det, det var en del av verkligheten på den tiden, men det är svårt att inte tolka det som en referens till dagens Polen där regimen tar ett allt hårdare grepp om kulturen.

Inte minst gällde det nämnda Ida som ju följdes av en del kontroverser. Den polska regimen tyckte att filmen gav en kränkande bild av det polska folket, hur de behandlade judarna under och efter det andra världskriget. När Ida visades i polsk tv föregicks den av ett tolv minuter långt inslag där Ida kallades historiskt inkorrekt. I början av dramat klipptes det också in textskyltar som hävdade att Ida inte visade en rättvis bild av Polens historia.

Cold War tävlade i Cannes i år (Pawlikowski fick regipriset) och tanken var att jag vid den bokade intervjun skulle ställa några frågor kring det kulturella klimatet i Polen men regissören ställde in, eftersom han brutit foten. Dagen innan dess medverkade han dock på den obligatoriska presskonferensen men där lös de politiska frågorna med sin frånvaro. Detta kanske för att alla, likt undertecknad, höll inne med dem för att få egna citat vid de enskilda intervjuerna. Det gick ju så där…

Cold War

Visa

Betyg: 4
Regi & manus: Pawel Pawlikowski
I rollerna: Joanna Kulig, Tomasz Kot, Agata Kulesza m fl

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Filmrecensioner

Mer i ämnet