Det är formstarkt så det skvätter om det. Av både blod och glitter. 

Tolvåriga Blaze blir vittne till en brutal överfallsvåldtäkt där offret dör. Hon är redan en grubblare och traumat får henne att vända sig till sin fantasivärld och sin låtsaskompis: en stor färgglad drake som upptar halva rummet. I rättssalen när Blaze ska vittna blir hon ett med draken och sprutar eld på våldtäktsmannen. 

Filmen böljar fram och tillbaka mellan Blazes inre värld och den vanliga världen, den med en beskyddande pappa, hurtiga psykologer och en kylig rättsprocess. Samspelet mellan Julia Savage som Blaze och pappan (Simon Baker) är fint utmejslad. Det är ett sympatiskt porträtt av en förälder som i oro för sitt barns psykiska tillstånd blandar kvävande omsorg med desperata utskällningar.

Realism är den viktigaste ingrediensen i magisk realism. Utan något bekant att ta spjärn emot faller magin platt, och här hade man behövt dra ner rejält på de fantasifulla inslagen. Blaze pratar inte bara med sin drake, hon kramar också månen, kelar med porslinskängurus, får fontän-mens och ingår äktenskap med den mördade kvinnan. 

Att traumat får Blaze att gå in i barndomens fantasivärld är inte alls en dålig idé för en berättelse. Hon står i ett utvecklingslimbo, barndomen manifesterad i tygdraken och att gå vidare blir en blodig och smärtsam process. Blaze inser dessutom att den våldsamma händelse hon bevittnat inte alls är unik. Att hon vill stanna inne med sin drake framstår som rimligt.

Blazes första mens blir en händelse som slarvigt blandas ihop med hennes trauma. Jag tycker illa om mytologiserandet av flickor på gränsen mellan barn och vuxen, flickor i puberteten är en alltför vanlig typ i skräckfilm. Begärliga och läskiga på samma gång. Och ja, det ligger faktiskt en erotisk blick på tolvåringen trots att övriga filmen har en klar feministisk agenda.

Efter att ha analyserat mig svettig runt allt blod och glitter, alla animerade porslinsfigurer och dockor ger jag till slut upp. Den färgsprakande karusellen har helt enkelt tappat bort historien i farten.