Ska någon filmatisera Don DeLillos romanklassiker från 1985 så är det nog New York-neurotikern Noah Baumbach. En roman som kokar av relationer, självmedvetna intellektuella och ett rappt pladder som lägger sig som ett bedövande brus. ”Familjen är desinformationens vagga”, konstaterar Hitlerexperten Jack Gladney när hans familj med tvärsäkerhet diskuterar varför berg alltid ligger norrut, om det är normalt att gilla onsdagar eller varför det är kallt i rymden.
Familjen är också vad som håller folk upptagna nog att inte tänka för mycket på döden. Men när dödsskräcken plötsligt får fäste i Jacks fru Babette, samtidigt som en olycka skapar ett dödligt giftmoln av enorma mått, är det som en okunnighetens slöja faller och krisen är ett faktum.
”Vitt brus” är både en frejdig satir över det amerikanska konsumtionssamhället, och ett inpass i den eviga diskussionen om meningen med livet. Vid en första anblick ser de ständiga besöken på den stora färgglada mataffären ut som simpel konsumtionskritik (köpcentrum är vår tids helgedomar) men det går djupare än så. Här finns en genuin ömhet inför de rädda små människorna. Mat och färgglada förpackningar är en tröst, och all tröst är på riktigt. I alla fall i stunden.
Jack Gladney och hans familj babblar sig fram genom tillvaron, för att inte tala om Jacks universitetskollegor som med tvärsäkerhet akademiserar och teoretiserar såväl bilkrascher på film som Elvis Presleys relation till sin mamma. Kluriga krönikörer med för mycket tid, fast lön och imponerade studenter. DeLillo och Baumbach håller upp ett ytligt Amerika så alla får se, och Amerika blänger tillbaka och ger svar på tal.
Imponerande nog är större delen av romanens oförglömliga dialog och samtal med. Baumbach har pressat in pladdret om högt och lågt till ett kompakt men urskiljbart brus: en radioröst här, en förbipasserande student som säger något där, en tonårsdotter där. Orden studsar som pingisbollar i en match som aldrig verkar ta slut. Också ett sätt att undgå döden?
Med kulmage, akademisk rock och tonade glasögon älgar Adam Driver självklart fram som Jack Gladney. Hans fru och själsfrände Babette spelas med samma lugn av Greta Gerwig, men de som imponerar allra mest är Don Cheadle som Elvis- och bilkraschexpert och Raffey Cassidy som dottern Denise. Rappa och med känsla för timing.
”Vitt brus” är en smart smällkaramell som rymmer såväl dödligt gift som livslång kärlek och utsökt bjärta 80-talskulörer. En förströelse som tvingar en att tänka på döden, och kanske låter en glömma bort den för en stund.