Frans Jeppsson Wall gick direkt till final från sista deltävlingen i Gävle.
Hela veckan, och säkerligen även utanför Melodifestivalsammanhang, har han blivit påmind om karriären han hade för tio år sedan, när han var sju.
Låten ”Who’s da man”, en hyllningssång till Zlatan Ibrahimović, spelades flitigt på radion under VM-sommaren 2006.
Var oförberedd
Det var programledaren Gina Dirawi inte sen att påminna om.
– Frans slog igenom för tio år sedan för sin hyllning till Zlatan och vet du vad, jag har dragit i lite kontakter och faktiskt fixat en hyllning från Zlatan till dig, sa hon till artisten i greenroom, som snabbt utbrast:
– Nä?!, varpå Gina Dirawi replikerade:
– Jo, titta här... Nej! Skoja bara. Zlatan skulle inte vara med i sånt här tramsprogram. Förlåt gubben.
Efter programmet säger Frans att han var helt oförbredd på skämtet.
– Kul, de sa till mig innan, ”Frans, hon kommer att prata lite med dig. Bara försök att skratta och le”, men det var kul. Det har handlat om honom hela veckan så jag antog att någonting skulle hända. De kunde förberett mig lite mer antar jag, men det var kul, säger han.
”Snälla Frans, försök le”
Det finns ingen irritation över att Zlatan aldrig verkar släppa taget.
– Jag älskar det. Jag tycker att det är så jävla kul att folk fortfarande har kvar minnet av det man gjorde för tio år sedan. Nu är jag glad att vara här och kunna representera mitt mer vuxna jag, säger Frans.
Det vuxna jaget räknade inte med finalplats, blev bildligt förvånad över den segerkyss som utdelades av låtskrivaren Michael Saxell och ansträngde sig för att le på scenen.
– Jag fick en kyss! Det hade jag inte räknat med. Speciellt inte inför alla, säger han.
– Jag älskar att sjunga den här låten. Det är mycket som händer i huvudet vid de här situationerna. I dag tänkte jag mest, snälla Frans, försök le. Jag måste det. Annars ser jag jättesur ut.
Vad ska du göra nu?
– Gå på efterfest. Öppna champagne med en machete. Det har jag sett på teve.