Debatten om gängkriminalitet och gangsterrapp har på många sätt präglat året. Och vill man förstå den behöver man läsa en av vårens, och årets, mest omtalade böcker: Tills alla dör av SVT-journalisten Diamant Salihu, som också fick Stora journalistpriset som Årets röst.
Litteraturdebatten då? Den märkligaste var i alla fall sommarens debatt om den på förhand förlagshajpade debuten Trion av Johanna Hedman. Litteraturkritikerna recenserade boken utifrån hajpen snarare än innehållet – tyckte de som sen recenserade recensionerna. Meta var det i alla fall.
Tagna på sängen av Nobelpriset
En bok som alla älskade var dock Löpa Varg av Kerstin Ekman – den första skönlitterära boken på 10 år av en av den svenska litteraturens stora. Den handlar om en åldrande jägare, och den rymmer tankar om döden, manligheten och vargen som den andre.
Dock blev den inte ens augustprisnominerad. Det gick istället till Elin Cullheds Eufori om Sylvia Plath.
Aldrig har så många blivit så glada över ett lästips som när Sveriges samlade kritikerkår skulle reagera på att Abdulrazak Gurnah fick årets Nobelpris i litteratur. ”Så roligt att få ett nytt författarskap att upptäcka” var ungefär det som kunde sägas i direktsändning om det författarskap som hade ”genomlyst kolonialismens verkningar”.
Långkörare avslutas
Under hösten har vi har också fått säga adjö till flera lästa och populära bokserier.
Niklas Natt och Dags deckartrilogi gick i mål med 1795. Fredrik Backmans trilogi om Björnstad, som också blivit tv-serie på HBO, knöts ihop med Vinnare, och efter 18 år skrev Åsa Larsson sin sista bok om sin hjälte Rebecka Martinsson.
Noterbart är också att det norska inflytandet är stort – inte bara i Vinterstudion, utan även i den svenska litteraturutgivningen. Vigdis Hjort, Jon Fosse, Mattias Faldbakken och Karl-Ove Knausgård har alla gett ut hyllade och omdebatterade romaner under året.
Men kanske slår vi dem nästa år. I skidor eller litteratur.